Läs kartläggningen i åtta kommuner - Nationellt kompetenscentrum ...

elastning som det var svårt att se vinsterna med. Anhörigstödet kunde också
uppfattas som lite flummigt. En av gruppdeltagarna hoppades på:
Att man får in tänket och får drivkraft att inse vad man faktiskt gör och utvecklar
det. Det tar kanske inte mer tid utan underlättar i stället. Det finns otroligt mycket
kraft hos de anhöriga.
Den ekonomiska satsningen på individ- och familjeområdet var enligt fokusgruppen
låg i Strängnäs jämfört med likvärdiga kommuner och så hade det
alltid sett ut. Det innebar att anhörigstödet kunde drabbas negativt när det
gäller resurstilldelning eftersom myndighetsutövning, utredningarna gick före.
Deltagare i fokusgruppen i Borås uttryckte enhälligt att det fanns en stor
skillnad i hur anhörigstödet fungerade och var organiserat inom Borås stad.
De var överens om att det är viktigt att alla anhöriga har tillgång till samma
stöd och att stödet både behövde utvecklas och likriktas. I Härjedalen fanns
behov av att utveckla fler rutiner och formulera de rutiner som användes,
men kanske inte var nedskrivna. Det skulle också finnas mål, handlingsplaner
och kontinuerlig utvärdering. Även i Hässleholm ansåg fokusgruppen att verksamheten
var dålig på att systematisera anhörigstödet.
I Skara menade gruppen att samordningen av anhörigstödet fungerade
mindre bra. Enkla kontaktvägar för samarbete och nätverk saknades liksom
konkret tid för reflektion och uppföljning av anhörigstödet.
Ett annat organisatoriskt problem som lyftes i fokusgruppen i Strängnäs var
att individ- och familjeverksamheter kunde fatta beslut som gick den anhörige
emot och att detta med anhörigstöd då kunde bli problematiskt, eller som en
av deltagarna uttryckte det:
Ett problem som finns i vår verksamhet är ju att vi ibland i myndighetsutövningen
måste fatta beslut som går emot de anhörigas vilja och då är det ju inte hos oss dom
vill ha stödet.
Specifika stödformer
Det fanns i de olika kommunerna specifika stödformer som saknades eller
som behövde förbättras. I Härjedalen uttrycktes en önskan om att fler skulle
vilja delta i föräldrastödsgrupper och i Skara fanns inte möjlighet att få samtalsstöd
nattetid. Socialtjänsten i Strängnäs behövde utveckla stöd till barn som
lever i utsatthet, främst barn till föräldrar med psykisk ohälsa, anhöriggrupper
för dem som har ett medberoende samt nätverksarbetet där anhöriga tas till
hjälp för den person som har problemet. I Västervik fanns inte någon gruppverksamhet
för anhöriga på grund av svårigheter att få ihop en grupp:
Alltså det är en sak och sitta här och prata i grupp och lämna ut sig, sedan går
man ner på stan´ och då träffar man dem där, det finns en stor risk när orten är så
pass liten. Alltså det är ju fortfarande en skam.
160