Läs kartläggningen i åtta kommuner - Nationellt kompetenscentrum ...

Det som särskiljer individ- och familjeområdet från övriga är att sekretessreglerna
i ett flertal fall angavs som styrande för i vilken omfattning som anhöriga
involverades.
Uppföljningar på gruppnivå i form av siffror och pinnstatistik redovisades
centralt i några av kommunerna och kunde också följas upp av ledning och
uppdragskontor. Det förekom i en del kommuner att olika former av anhörigstöd
eller enskilda aktiviteter utvärderades systematiskt. Exempel på sådana
aktiviteter var må-bra-aktiviteter, avgiftsfri avlösning, dagverksamhet och anhöriggrupper.
Oftast användes enkäter för dessa uppföljningar. Uppföljningar
gjordes också på anhörigträffar, arbetsplatsträffar och ledningsgruppsmöten
samt genom Socialstyrelsens återkommande undersökningar. Exempel gavs
också på specifika funktioner som systematiskt utvärderades som palliativ
vård, öppenvårdsbehandling och myndighetsutövning.
När det gäller frågeställningen hur anhöriga till äldre personer involverades
i utvärderingar om vård och stöd till den närstående finns inte beskrivningar
att hämta från samtliga kommuner. När de närstående inte själva kunde föra
sin talan involverades anhöriga i många fall i utvärdering av vård och stöd.
Om den enskilde så önskade kunde anhöriga delta i brukarundersökningar. I
någon kommun involverades anhöriga minst en gång per år och i en annan
angav enhetschefer samtal vid besök på enhet, telefonkontakter, avslutande
samtal, efterlevandesamtal samt vårdplaneringar, uppföljningar och individuell
vårdplan som sätt för anhöriga att framföra synpunkter.
Gällande funktionshinderområdet blev svaret i några kommuner att anhöriga
oftast var involverade i utformandet av vården och stödet under förutsättning
att den närstående godkände det. De anhöriga fick också vara med på
utvärderings- och utvecklingssamtal, avstämningsmöten och när genomförandeplanerna
reviderades. När verksamheterna riktade sig till barn och ungdomar
deltog föräldrar/vårdnads-havare.
Det går generellt sett inte att få heltäckande sammanställningar med data
om de anhöriga som fick stöd i de olika kommunerna. Dokumentation och
statistik fördes inte på ett sådant sätt att detta är möjligt. Gällande specifika
biståndsbedömda insatser kunde det vara möjligt, men detta gällde endast de
insatser som endast hade som syfte att vara just ett anhörigstöd eller där statistik
fördes på ett sådant sätt att detta syfte kunde särskiljas. För de kontakter
som anhörigkonsulenter och motsvarande yrkesgrupper hade måste data
hämtas från varje konsulents arbetsanteckningar, under förutsättning att sådana
anteckningar fördes samt att anhöriga har velat lämna dessa upplysningar.
18