Läs kartläggningen i åtta kommuner - Nationellt kompetenscentrum ...

leholm, Malmö, Skara, Strängnäs, Uppsala). Uppsala hade en informationskampanj
med annonser i TV4 Uppland, bioreklam och bussannonsering.
Information spreds även genom affischering (Skara, Uppsala) och meddelanden
på anslagstavlor på strategiska ställen som exempelvis mataffärer, bibliotek,
banker, apotek, särskilda boenden (Malmö, Skara, Uppsala). I Skara
fanns en digital anslagstavla på Seniorkaféet och på akutmottagningen, Akademiska
sjukhuset i Uppsala presenterade länets anhörigstöd i en monitor i
väntrummet.
På kommunernas hemsidor gick att läsa om anhörigstöd och en del särskilda
boenden i Borås hade egna webbsidor och Facebook-grupper med information
till anhöriga om vad som hände och skedde på boendet. I Uppsala
fanns en ordlista på webben ”A–Ö för anhöriga” där anhöriga kunde hitta
mycket av den information som de behövde.
Under 2010–2011 genomfördes en informationskampanj i Uppsala. Informationen
skulle spridas så att den nådde medborgarna och skulle tydliggöra
att anhörigstöd fanns, att olika insatser kunde efterfrågas, att alla insatser var
utan kostnad för den enskilde och att anhöriga för egen del kunde få tillgång
till avlösning och hälsofrämjande aktiviteter som ett stöd och erkännande för
det arbete de utförde.
Eftersom informationsspridningen var omfattande och genomfördes på
många olika sätt i kommunerna/stadsdelarna kan anhöriga sägas ha nåtts i
vilket skede av anhörigskapet som helst. Personal på Anhörigcentrum i Uppsala
sade sig möta anhöriga i alla skeden, men framför allt när något specifikt
inträffat, kanske i samband med någon form av kris. Det kunde till exempel
vara i början när en närstående fått en diagnos eller senare i skedet när den
anhöriga börjat känna att hon/han inte orkade längre. En ambition var att nå
anhöriga tidigt och för att uppnå detta var sjukvårdspersonals och biståndshandläggares
insatser viktiga. En ambition i Hässleholm var att nå ut till hela
samhället.
En reflektion från Hässleholm var att det för anhöriga ofta blev aktuellt att
ta kontakt med anhörigstödet när det krisade, blev för tungt eller när man
tappat alla sociala kontakter. I Strängnäs menade en enhetschef att anhöriga
nåddes i ”alla skeden där behov finns” och i Skara var uppfattningen att anhöriga
ofta nåddes sent i den vårdande processen och i samband med en akut
händelse. Ett skäl till att inte få kontakt i ett tidigare skede var enligt fokusgruppen
i Hyllie att många anhöriga inte identifierade sig som anhöriga och
därmed inte heller sökte stöd. Som en lösning på detta problem föreslogs
uppsökande verksamhet som skulle röra stora målgrupper, till exempel pensionärsorganisationer.
Anhörigstöd var dessutom ett relativt nytt fenomen
och var därför fortfarande okänt för många.
Det kan i detta sammanhang vara av intresse att reflektera kring relationen
mellan att nå ut med information och att bli nådd som anhörig. Anhörigkon-
76