Läs kartläggningen i åtta kommuner - Nationellt kompetenscentrum ...

Anhörigcentrum
Av de femton intervjuade anhöriga var det en som refererade till Anhörigcentrum.
Hon uttryckte stor tacksamhet och uppskattning för dess personal
och aktiviteter. Hon tyckte att bemötandet var ovärderligt och hon kände
stöd därifrån.
Anhöriggrupp
Två av de femton anhöriga inom kategorin hade erfarenhet från anhöriggrupper.
Båda hade huvudsakligen positiva erfarenheter:
Att få prata med folk som förstår vad det handlar om var väldigt skönt. Att för en
gångs skull inte behöva förklara. Man känner sig sedd för en gångs skull. (Mamma
till dotter med depression och bipolär sjukdom)
Samma person framförde dock också kritik och menade att samtalsledaren
inte hade tillräcklig kompetens vilket gjorde att det blev tunga samtal med
fokus på den närstående som var sjuk istället för att sätta den anhörige i centrum.
Kritik framfördes också angående sammansättningen av gruppen. Den
enda gemensamma nämnaren var deras respektive närståendes sjukdom. En
annan anhörig saknade anhöriggrupper i sin kommun:
Det som skulle kunna vara bra är om det fanns en grupp som träffas kanske två
gånger per år. Andra anhöriga. Så att man får prata av sig lite. Jag vet att det förekommer
i andra kommuner. (Maka till man med postpoliosyndrom)
En av intervjupersonerna hade varit med på en rekreationsresa. Om det sade
hon:
Det var första gången det ordnades något för mig. Jag är fortfarande rörd. Nu var
det min tur att bli ompysslad. (Mamma till son med depression och bipolär sjukdom)
Avlösning i hemmet
Några av de anhöriga hade avlösning i hemmet. En anhörig berättade att de
hade boendestödjare som kom varje dag. Han tyckte att det fungerade skapligt.
Tidigare hade de hemtjänst. Den största skillnaden var att det då var
många fler som kom. Den anhöriga berättade att det kunde vara upp till 30
olika personer.
De andra anhöriga som hade avlösning i hemmet hade det via LSS. Av intervjuerna
att döma så fungerade det bra.
176