En analys av ungas hälsa och utsatthet - Ungdomsstyrelsen

påtalar problem, faror, orättvisor och brister för
att sedan uppmuntra staten – samhället – att
lösa problemet, att åtgärda missförhållandet,
och då inte bara lokalt utan för alla medborgare
och i hela landet. Skulle däremot en förening
istället lägga ner sin energi på att lösa
problemet enbart lokalt eller bara för en viss
grupp, då blir det en fråga om en enskild lösning
på ett kollektivt problem, som i sin tur
kan skapa ojämlikhet, ojämlik tillgång till en
resurs, etcetera.
För att ta ett konkret exempel från 1950-talet
– barn och trafikskador – var det politiskt helt i
sin ordning att enskilda aktörer gjorde en pionjärinsats
för att i den offentliga debatten uppmärksamma
att många barn dog och skadades
i trafiken. Det gjordes i syfte att få staten ”att ta
sitt ansvar” för att stifta lagar och lansera regler
som sedan kunde generaliseras via den offentliga
sektorn med hjälp av kollektiva skattemedel
för att på detta sätt komma alla till godo. 13
Det är kännetecknande för Sverige att civilsamhällets
aktörer ofta har arbetat på detta sätt,
som banbrytande pionjärer och eldsjälar vars
syfte aldrig var att hålla staten på avstånd och
värna den egna självständigheten utan tvärtom
att övertyga myndigheterna om att deras kamp
var så viktig att den förtjänade ett statligt övertagande.
14
Vidare verkar det bli alltmer oproblematiskt
när staten (landstinget, kommunen) sätter upp
ett generellt mål, noga reglerat, som sedan med
gemensamma skattemedel förverkligas delvis
genom insatser av aktörer inom civilsamhället
eller inom marknadsdriven verksamhet. Däremot,
om frivilligorganisationer, stiftelser och
företag skulle ta egna initiativ och bli verkliga
och självständiga alternativ, som i förlängningen
skulle kunna tänkas leda till o(jäm)likheter,
så är detta mycket mer problematiskt.
115
Denna spänning mellan viljan till mångfald
och valfrihet å ena sidan, och kravet på lika rätt
för alla å andra sidan, kommer tydligt till uttryck
i dagens debatt om friskolor. Gränsen
mellan reglering och likriktning är ibland otydlig
och frestelsen att låta jämlikhetsidealet
trumfa valfriheten kan bli stark. 15
Samma spänning kommer ofta till uttryck i
relationerna mellan stat och kommun och stat
och landsting. Å ena sidan är den kommunala
självstyrelsen hyllad, i det abstrakta som en
grundläggande aspekt av den svenska demokratin.
Men i det ögonblick som självstyrelsen på
det lokala planet producerar konkreta resultat
som hotar det överordnade idealet om jämlikhet
hörs ofta röster som kräver att staten griper
in för att försäkra att alla medborgare i landet
får samma kvalitet och kvantitet av service. Frågan
om kommuner och landsting verkligen är
självstyrande eller om de snarare administrerar
den universella politik som har beslutats på
det nationella planet är av detta skäl ständigt
närvarande. 16
Mot bakgrund av denna analys är det inte så
förvånande att det svenska civilsamhället på ett
talande sätt skiljer sig från andra länders civilsamhällen.
Visserligen är det svenska civilsamhället,
som vi har noterat ovan, minst lika
stort totalt sett som andra länders, men det har
en annorlunda karaktär. 17 I till exempel den
angloamerikanska politiska kulturen, är idealet
att civilsamhället står i ett oberoende och
ibland antagonistiskt förhållande till staten. I
Sverige är däremot relationerna oftast välvilliga.
I USA förväntas dessutom de många religiösa
samfunden och välgörenhetsorganisationerna
(”charities”) att fylla många sociala
och ekonomiska behov hos befolkningen, från
skolor och daghem till krishantering och vård
av socialt utsatta. Tanken är att de inte bara ska