En analys av ungas hälsa och utsatthet - Ungdomsstyrelsen

De som har sökt hjälp
Barn och unga som har problem kan bland
annat vända sig till lärare, skolsköterskor, ungdomsmottagningar
och till barn- och ungdomspsykiatrin.
De som arbetar inom dessa verksamheter
har anmälningsplikt om misstanke
finns om att barn far illa.
Det kan vara svårt för en ung person att prata
med utomstående vuxna om sina problem och
det är inte så säkert att de berättar allt direkt.
Bris har gett ut en metodbok om hur yrkesverksamma
kan samtala med barn och ungdomar
och vad som är viktigt att tänka på. Boken
heter Samtal med barn och ungdomar – erfarenheter
från arbetet med Bris (Iwarsson 2007).
Enligt barnkonventionen har alla barn rätt att
uttrycka sina åsikter och få dem beaktade i alla
frågor som rör honom eller henne – som i vardagen,
i politiska beslut, i skolans arbete men
också i vårdnadsprocesser, asylprövningar och
brottmål. I metodboken, som innehåller många
praktiska exempel, lyfter Bris fram att när barn
och ungdomar till slut väljer att prata med någon
är det inte säkert att de exakt vet hur de ska
förklara sin situation, men ibland kan de förklara
allt väldigt genomtänkt. Vuxna måste vara
medvetna lyssnare, som varken förminskar
problem eller moraliserar, men som också kan
ställa de frågor som får unga att börja berätta.
Själva berättelsen om livet är också en reflektion
– i den kan barn och ungdomar också förstå
vad de har varit med om.
Även Barnombudsmannen (BO) har skrivit
om samtal i broschyren Samtala med barn och
unga (Barnombudsmannen 2004). Den innehåller
kortfattade råd till den som ska samtala
med barn i sitt arbete. BO betonar att vuxnas
samtal med barn och ungdomar är en ojämlik
situation – och att det är den vuxnes ansvar att
göra det som krävs för att barn och ungdomar
ska komma till tals. När en vuxen i sin yrkes-
210
roll ska prata med barn och ungdomar används
ofta någon form av samtalsmetodik. Det kan
vara utredande samtal där man så lite som möjligt
ska påverka det som berättas för att försöka
förstå barnets eller den unga personens egen
synvinkel eller behandlande samtal som är stödjande
och en form av terapi.
De berättelser från ungdomar själva som vi
har tillgång till i denna utredning visar både att
det finns brister i vuxnas lyssnande och att ungdomar
har fått hjälp att bearbeta det de har varit
med om. Många av de tusentals personer
under 18 år som vänder sig till Bris, vittnar om
att vuxna inte har lyssnat och inte heller har
informerat dem tillräckligt, till exempel om att
de tänker informera deras föräldrar.
Ungdomar under 18 år kan på egen hand ta
kontakt med en barn- och ungdomspsykiatrisk
mottagning (BUP) om de är oroliga för hur de
mår, om de har varit med om svåra upplevelser,
har problem med kompisar, känner sig ensamma
och deprimerade eller på annat sätt har
det svårt. Några ungdomar som har skrivit till
oss genom Lunarstorm berättar att de har sökt
hjälp hos BUP på egen hand. Men det är inte
självklart att söka hjälp av vuxna utanför familjen.
Så här skriver en ung kvinna som genom
ungdomsmottagningen fick en tid hos BUP:
”Nyligen hamnade jag i en kris, och då
fick jag en tid hos BUP. Var väldigt nervös,
men insåg snabbt att jag vill ha hjälp,
och då kan de nog hjälpa mig. Med rätt
inställning kommer man långt. … Efter
det har jag börjat gå hos BUP en gång i
veckan, och det är helt underbart. Min
psykolog är ett väldigt bra stöd. Hade jag
haft fel inställning skulle jag nog inte ha
kommit långt. …”