En analys av ungas hälsa och utsatthet - Ungdomsstyrelsen

”
Jag har inte mått bra sedan jag gick 5:an tror jag.
Jag har svårt att säga exakt varför jag inte mår bra.
Jag tror att en av orsakerna är alla kraven som elever har på sig idag.
Jag berättade hur jag mådde för en elevassistent som finns på min skola.
Varför det blev just han är för att från första dagen jag träffade honom
var det som om jag visste att man kunde lite på honom.
Han tjatade heller inte om att jag skulle äta mer, vilket andra har gjort,
och det gjorde att jag kände att jag kunde lite ännu mer på honom.
Jag berättade det mesta för honom, att jag mådde väldigt dåligt och att jag har haft,
och fortfarande har ibland, självmordstankar och att jag försökt ta självmord en gång.
Han lyssnade och tog det väldigt bra och jag har sedan dess pratat med honom om det mesta.
Han har varit väldigt bra stöd och jag är glad och tacksam att
han lyssnar och att jag kan prata med honom. Annars vet jag inte vad jag skulle ha gjort.
Jag mår fortfarande inte riktigt bra,
men jag mår bättre vissa stunder när han hjälper.
Han har sagt att jag borde prata med mina föräldrar eller
en som är utbildad, men jag klarar inte av det just nu.
Jag kan inte säga att jag ser ljust på framtiden.
Jag orkar oftast inte planera så långt i framtiden,
när jag mår som sämst orkar jag bara tänka ut vad jag ska göra senare under dagen.
Just nu orkar jag bara tänka vad jag ska göra till sommaren.
Innan allt det här hände drömde jag om att flytta utomlands och jobba,
men den drömmen försvinner längre och längre bort nu när jag mår så dåligt
Och jag orkar inte bry mig om det heller.
Jag bryr mig inte om jag skulle dö imorgon.
Det låter hemskt, men jag har slutat bry mig om det.
Det kan vara svårt att göra något åt det här.
De som mår bra säger att man ska prata med någon som man litar på,
men det är svårt att göra det när man mår dåligt för då känns det som om alla är emot en och
man kan inte lite på någon. Sen tycker jag att lärarna inte ska ”skärma av sig” från eleverna.
På min skola äter lärarna för sig själv och är väldigt sällan i korridoren.
Det gör att de aldrig lär känna eleverna och få veta hur de mår.
De enda som sett att jag mår dåligt är elevassistenter för
de tillbringar mer tid med eleverna än lärarna.
” 271
271