En analys av ungas hälsa och utsatthet - Ungdomsstyrelsen

Vem skriver de unga för?
Vi vet alltså inte så mycket om dem som skriver.
Men mer intressant än att söka svar på vem
avsändaren är, kan det vara att se på vem som är
den tänkta mottagaren. Vem skriver dessa unga
sina berättelser för eller till? En del har tagit
fasta på uppmaningen att påverka. De riktar sig
till Ungdomsstyrelsen som ses som en representant
för eller kanal till statliga myndigheter,
skolor, sjukvård, barn- och ungdomspsykiatri,
eller till politikerna och samhället i allmänhet.
En del skriver väldigt tydligt för andra unga,
för dem som är i samma situation. De vill dela
med sig, ge råd och hjälpa andra. Någon skriver:
”Jag hoppas ni läser detta, och tar åt er. För
en dag står ni där, med en vän som gråter, skär
sig och vill äta piller”, och en annan hoppas att:
”Mitt mod kanske inspirerar andra att ta steget
och säga STOPP”.
Trots att de unga som har skickat in sina berättelser
vet att de skriver anonymt, är det alltså
flera av dem som tydligt riktar sin berättelse till
en eller flera mottagare. Att skriva om hur de
mår är inte bara något privat, ett sätt att ”skriva
av sig” eller strukturera sina tankar som i
dagbokens form. Även om det egna skrivandet
sker under pseudonym blir det en del av ett offentligt
samtal där erfarenheter och åsikter utbyts.
På till exempel Lunarstorm och den alternativa
nätgemenskapen Helgon.net finns flera
forum för diskussion av psykisk ohälsa som
Psyk_Akuten och Rädsla & Fobier. Dessa har i
flera fall startats av unga som själva har erfarenheter
av psykisk ohälsa och fungerar som forum
för att dela erfarenheter och ge råd och
stöd till dem som befinner sig i en liknande
situation. Att unga delar erfarenheter av att må
dåligt över internet kan visa på en ökad medve-
43
tenhet om och beredskap att prata om sådana
frågor. Detta är troligen mer vanligt i ungas sätt
att använda internet, men det kan också ses
som ett tecken på att personliga erfarenheter
och reflektioner över att må dåligt har blivit
mer vanligt och accepterat i samhället i stort.
Att det personliga och intima är tillåtet och inte
konstigt att dela med andra är något unga känner
till även genom medier som dokusåpor och
bloggar. Att unga skapar egna forum för att prata
om erfarenheter av att inte må bra på internet
är ett uttryck för en vilja att hjälpa andra. Men
att unga skriver för andra unga är kanske också
ett tecken på vilka de framförallt känner att de
kan vända sig till och känner förtroende för.
Vad skriver de unga om?
Några av de unga som har valt att dela med sig
av sina berättelser skriver om att de mår bra:
”jag mår bra, tackar som frågar :). Visst blir man
deppig ibland, men allmänt mår jag bara bra!”.
De flesta skriver dock om att, och varför, de inte
mår så bra. Några har valt att skriva om en viss
händelse och andra berättar sin livshistoria. En
del är mitt uppe i det jobbiga och söker en utväg.
Andra har det värsta bakom sig och vill
berätta hur de kom ur det och kom vidare. Varje
berättelse är unik, men det finns även några
gemensamma teman och mönster som återkommer.
Tre sådana blir framförallt tydliga i
berättelserna om varför någon inte mår bra.
Det första handlar om händelser och förhållanden
i ungas nära relationer: dödsfall i familjen
eller bland vänner: alkoholproblem, bråk
och misshandel i familjen samt relationer till
pojk- eller flickvänner. Det andra handlar om
situationen i skolan, om mobbning, stress och
prestationskrav. Det tredje rör fysisk sjukdom