Mellanöstern och Nordafrika i ett 10-20-årsperspektiv. Stöd till ... - FOI

FOI-R--3534--SE
Sammantaget har dessa förändringskrafter skapat nya säkerhetspolitiska
förutsättningar för MENA – förutsättningar som på olika sätt kommer att påverka
regionen under de närmsta 10-20 åren.
1.1 MENA en mångfacetterad region
MENA utgör ett heterogent område. Respektive land har sitt ursprung i sin egen
kontext, historia och tradition.
På ett övergripande plan finns flera likheter: majoriteten delar arabiska
traditioner; flera länder har sammanflätade ideologier och erfarenheter inom
politik, religion, historia, kultur, ekonomi, filosofi, vetenskap och språk. Området
är därtill sammanvävt av flera historiska processer. I mångt och mycket har den
påtagliga närvaron av Islam kommit att vara den gemensamma nämnaren för alla
länder (med undantag av Israel). På djupet finns emellertid flera skillnader.
Flera länder i området är traditionella republiker (t.ex. Algeriet, Egypten och
Jemen) medan andra är monarkier (t.ex. Jordanien och Marocko). En allt
tydligare skillnad länderna emellan är den mellan demokrati (t.ex. Israel och
Turkiet) och envälde (t.ex. Saudiarabien). En viktig skillnad är även förekomsten
av naturresurser och särskilt innehav av naturresurser såsom energi (olja och
gas).
Olje- och gasreserverna, de största i världen, har inneburit att området kommit att
få en central roll inom internationell politik. Detta har i sin tur inneburit att
regionen över tid kommit att bli föremål för stormaktsintressen. Intressen som
alltjämt väntas bestå. Årsboken International Energy Agency Yearbook 2011
menar i ett av sina energiscenarier att det globala energibehovet väntas öka med
40 % mellan 2009 och 2035. Enbart oljebehovet väntas öka med 18 %. Närmare
90 % av detta behov finns i icke OECD-länder. OPEC-staterna i sin tur väntas
enligt årsboken stå för närmare hälften av världens oljeproduktion 2035
(gasproduktionen kommer i sin tur främst att komma från Gulfländer som Qatar).
Detta tyder i sin tur på att MENA kommer att vara i ett storpolitiskt blickfång
under flera år framöver. I ett regionalt perspektiv är energireserverna dock
ojämnt fördelade. Gulfstaterna besitter huvuddelen av reserverna, medan andra, i
detta perspektiv perifera MENA-länder, har betydligt mindre reserver eller till
och med brist. Detta har med tiden skapat en påtaglig ekonomisk obalans där
flera arabiska stater kommit att bli enormt rika medan andra staters ekonomiska
utvecklingstakt har stannat av. Detta faktum har även inneburit att olika länder i
regionen har kommit att bli mer eller mindre politiskt och säkerhetsmässigt
inflytelserika.
Andra betydelsefulla skiljelinjer är demografiska (vad avser t.ex.
befolkningstäthet, multietnicitet, och urbaniseringsgrad); koloniala band (flera
länder har varit franska, brittiska, italienska och spanska kolonier); erfarenheter
10