Mellanöstern och Nordafrika i ett 10-20-årsperspektiv. Stöd till ... - FOI

FOI-R--3534--SE
Överlag är emellertid landet är på god väg att skapa grunden för en fungerande
demokrati. Val hölls under sommaren 2012 och anses ha varit välfungerande.
Problemen är att det inte finns något civilt samhälle i landet som kan bevaka den
demokratiska utvecklingen. Detta kan bli ett problem på sikt. EU’s nuvarande
omformuleringspolitik mot regionen och Libyen väntas adressera denna fråga
med omfattande stöd (bland flera andra frågor så som migration, utbyten, handel,
etc.).
Den politiska huvudutmaningen för det Nationella Rådet (NTC) är att ena landet
under en ny konstitution. Detta politiska arbete sker i ljuset av de enorma
vardagsutmaningar landet står inför när det gäller en återuppbyggnad. Sannolikt
kommer Libyen att få en allt starkare ekonomi i takt med att situationen
stabiliseras vilket kan komma att utgöra en viktig faktor för landets allmänna
återhämtning.
Några av de huvudsakliga säkerhetsmässiga utmaningarna inbegriper:
återuppbyggnad av regeringsinstitutioner (samt legitimitet);
säkerhetsreformering; samt demobilisering och reintegrering av f.d.
kombattanter. Därtill följer ett viktigt arbete att säkra landets gränser samt återta
politisk och polisär kontroll av landets territorium; samt insamling av vapen.
3.12 Marocko
Liksom för Algeriet blev de arabiska revolterna inte nämnvärt påtagliga i
Marocko. De politiska effekterna blev därmed ringa. Monarkin initierade
reformer av landets politiska styrelseskick. Reformprocesser är på väg och
inskränkningar i yttrandefrihet och mötesfrihet har minskat.
Några säkerhetspolitiska förändringar för landet kan inte skönjas i sviterna av de
demokratiska protester som skett i regionen. Marocko åtnjuter fortfarande ett
stabilt ekonomiskt och politiskt stöd från USA, ett stöd som väntas bestå
(möjligen kan krav på ökade reformer för demokrati väntas). Marocko har även
nära dialog med EU, en dialog som inbegriper politiskt och ekonomiskt stöd.
Konflikten med Algeriet och Mauretanien över Västsahara och den väpnade
gruppen Polisario är alltjämt bestående. Synen på frågan har flera negativa
implikationer för Nordafrikas- och Sahels politiska och ekonomiska integration.
Möjligen kan Tunisien, Libyen och Egyptens vunna demokratiska hållning bädda
för att konflikten på sikt kan lösas.
En annan faktor som kan påverka konflikten är händelseutvecklingen i stort i
Sahel inom vilken regionala grenar av al-Qaida etablerat sig.
35