Mellanöstern och Nordafrika i ett 10-20-årsperspektiv. Stöd till ... - FOI

FOI-R--3534--SE
åren kan komma att behöva bygga upp sin militära förmåga (men då handlar det
främst om import). Även Syrien kan på sikt få en demokratiskt styrd ledning och
därmed bli en ny marknad.
USA, Storbritannien, och Ryssland utgör de tre största exportörerna och väntas
fortsätta vara det under de närmsta åren. 17 Därtill kommer stater som Frankrike
och Italien att vara mycket aktiva. Tyskland har länge haft en mer restriktiv
inställning till försvarsmaterielexport (med undantag för Israel), men har på
senare år lättat på restriktionerna (t.ex. till länder som Algeriet och
Saudiarabien). 18 Kina har vad beträffar försvarsmaterielsamarbeten hittills inte
varit någon större aktör i MENA. Landets intressen i regionen är främst
energibehov, upprätthållande av handelsflöden och inflytande över ekonomiska
marknader samt stöd till kinesiska arbetare i regionen. 19 En ytterligare, och
delvis, förklarande faktor till varför Kina inte har varit någon större aktör är att
landet inte har haft någon modern teknik att erbjuda. 20 På sikt kan landet komma
att bli en större aktör. 21
Till följd av det rådande ekonomiska världsläget, inte minst gällande de
statsfinansiella utmaningar som de europeiska staterna för närvarande brottas
med, kommer sannolikt satsningar på försvarsmaterielexport att öka bland de
länder som innehar denna kapacitet. Syftet bland försvarsmaterielproducerande
länder är primärt att uppmuntra egen försvarsindustriell forskning, utveckling,
produktion och därmed tillväxt. För att lyckas med detta på sikt kan
försvarsmaterielexporten ökas och därmed sammantaget även konkurrensen
inom dessa områden. De större försvarsmaterialproducerande länderna befinner
sig i lågkonjunktur och har minskade orderingångar, varför export kan verka
tillväxtfrämjande. 22
Staterna i Gulfen, samt Israel och Egypten, kommer dock att stå förhållandevis
opåverkade när det gäller försvarsmaterielanskaffning. En anledning kommer
17
Geostrategisk försvarsmaterielexport grundar sig främst i externa staters utrikes- och
försvarspolitiska doktriner och är därmed av mer långsiktig karaktär (bortom en tioårshorisont).
Medan ekonomiska hänsyn utgör primärsyften för försvarsmaterielexporten så utgör – för externt
exporterande stater – den rent geostrategiska hänsynen ett sekundärsyfte (med geostrategisk
hänsyn avses att försöka påverka, stödja, balansera, utveckla och förändra aktörer i regionen).
Denna inställning har de flesta stater även om det förekommer skillnader mellan olika stater
liksom förändringar över tiden. De främsta undantagen är P5-staterna (de fem permanenta
medlemmarna av Säkerhetsrådet) där geostrategisk hänsyn ibland är en faktor.
18
Intervju med Peter Wezeman SIPRI 2012-09-24.
19
Under Libyenkrisen skickade den kinesiska staten in sin marin i Medelhavet för att undsätta
kinesiska arbetare.
20
Intervju med Peter Wezeman SIPRI 2012-09-24.
21
Även andra asiatiska länder kan komma att öka sitt exportintresse till regionen, såsom Indien och
Indonesien, men även länder i Sydamerika (Brasilien).
22
Read (2011-11-30).
16