Mellanöstern och Nordafrika i ett 10-20-årsperspektiv. Stöd till ... - FOI

1 Inledning
FOI-R--3534--SE
Den säkerhetspolitiska utvecklingen i Mellanöstern och Nordafrika (MENA) har på
ett fundamentalt sätt kommit att påverkas av de revolter som brutit ut i området
2010-2012. 1 Revolterna i regionen är sannolikt de enskilt viktigaste företeelserna
som kommer att sätta sin prägel på MENA:s framtida säkerhetspolitiska
dynamik.
Att revolter förekommer i MENA är emellertid inget nytt. Revolter har
förekommit i området under hela 1900-talet. Flera tidigare revolter har varit
enfrågebaserade, ofta baserade på vad militären föredragit (militära kupper),
alternativt baserade på aktioner av ideologiska revolutionärer, religiösa grupper
eller av privilegierade minoriteter. 2
I stark kontrast gentemot tidigare revolter har de uppror som nu skett i området
haft bred folklig förankring, dessutom har de många gånger gällt flera olika typer
av frågor på en och samma gång, såsom demokrati och krav på mänskliga
rättigheter. 3 Ett starkt missnöje med de styrande eliterna har legat till grund för
detta. En annan unik aspekt är att de skett parallellt samt att de många gånger har
koordinerats mellan löst sammansatta oppositionella grupper i virtuella rum
såsom inom sociala medier. Detta har inneburit att revolterna har fått en bred
spridning lokalt, regionalt och nationellt.
Revolterna, som populärt kommit att få den övergripande etiketten den arabiska
våren, har påverkat länderna och dess befolkningar på flera sätt: politiskt,
ekonomiskt, socialt, religiöst och kulturellt. Därtill har individen, familjen,
klanen, samhället, staten och regionen kommit att påverkas i olika grad genom
skiftande lojaliteter samt nya former för deltagande i det offentliga samtalet o.s.v.
Regimer som under perioden 2010-2012 mer direkt kommit att utmanas av
’folket’ (’al-Shaab’), innefattar Bahrain, Egypten, Jordanien, Libanon, Libyen,
Marocko, Oman, Syrien, Tunisien och Jemen. 4 Andra länder som i något mindre
utsträckning kommit att uppleva och direkt påverkas av revolterna inbegriper
Algeriet, Förenade Arabemiraten (UAE), Irak, Iran, Israel, Kuwait, Qatar,
1 Länderna som ingår i MENA är: Algeriet, Bahrain, Egypten, Förenade Arabemiraten, Irak, Iran,
Israel/Palestina, Jordanien, Saudiarabien, Kuwait, Libanon, Libyen, Marocko, Oman, Qatar,
Syrien, Turkiet, Tunisien och Jemen.
2 Jämför t.ex. kupperna i Egypten, Libyen, Algeriet, och Iran. Se Rydberg (1975).
3 Jämför t.ex. tidigare revolter såsom den i Iran 1979 och Algeriet under tidigt 90-tal.
4 För en diskussion kring händelseutvecklingen i Nordafrika, se Eriksson (2011) samt Souaré and
Mesfin (2011).
7