Mellanöstern och Nordafrika i ett 10-20-årsperspektiv. Stöd till ... - FOI

3.2 Egypten
FOI-R--3534--SE
Egypten är ett av de länder i arabvärlden som genomgått en radikal politisk
förändring i samband med de revolter som svept över MENA. 26 Avsättandet av
Mubarak har inneburit att landet kommit att få en marknadsorienterad islamistisk
ledning under Frihet- och rättvisepartiet (informellt stödparti till det Muslimska
Brödraskapet).
Revolten i landet har emellertid inte inneburit några djupgående geostrategiska
förändringar. Internt har dock revolten inneburit att olika säkerhetsdilemman
kommit att uppstå mellan olika etniska och politiska grupper (dvs. olika intressen
har fått mer makt på bekostnad av andra gruppers intressen), samt att nya och
förändrade politiska lojaliteter kommit att leda till friktioner. Detta sammantaget
har skapat ett polariserat land, polariseringar som på sikt kan få implikationer för
landets säkerhetspolitiska identitet.
Särskilt utvecklingen i Sinai har lett till att förbindelserna mellan Israel och
Egypten bitvis kommit att bli ansträngda. För stunden är Egypten och Israel
överens om hur man ska handskas med slitningar längs den gemensamma
gränsen (friktioner som ofta följer på befintliga stam- och jihaduppror). Någon
officiell kursändring är inte att vänta.
Även relationen mellan Egypten och USA förväntas bestå. Alliansen är stark
men Egypten kommer att försöka balansera relationen till en mer symmetrisk och
balanserad nivå. Det fortsatta samarbetet (inbegripet militärt stöd) är den enskilt
viktigaste faktorn för Egyptens säkerhetspolitiska arkitektur och därmed dess
hållning i säkerhetspolitiska frågor.
De viktigaste utmaningarna som kommer att påverka fred, säkerhet och stabilitet
i regionen på sikt, och som Egypten kommer att behöva hantera inkluderar: en
potentiell väpnad konflikt mellan Israel och Iran (där Egypten inte helt utan
förbehåll sannolikt kommer att liera sig med Israel och USA); eventuellt militärt
engagemang i Syrien (där Egypten kommer att ställa sig på de arabiska
Gulfstaternas sida, erkännande av en syrisk exilregering (där Egypten sannolikt
främst kommer att agera genom Arabförbundet); hanteringen av ökande
inhemska och regionala hot från väpnade religiösa grupper (där Egypten
sannolikt kommer att delta i olika terrorismbekämpande verksamheter med
regionala och internationella aktörer).
Vad avser de långsiktiga säkerhetspolitiska utmaningarna så inkluderar dessa
enskilt, eller i kombination, en växande befolkning, ökande brist på inhemsk
energi, en stigande brist på färskvatten och negativa effekter av
26 Eriksson (2012).
19