Mellanöstern och Nordafrika i ett 10-20-årsperspektiv. Stöd till ... - FOI

FOI-R--3534--SE
förändringar äger rum under den politiska ytan och långt ifrån den offentliga
sfären.
Här är det värt att skilja mellan förändringar endogent initierade av regimen och
förändringar som kommer från exogena källor, dvs. utanför systemets kontroll
(till exempel kulturell omvandling efter sociala medier och andra processer av
globaliseringen).
Medan det saudiska ledarskapet officiellt stödjer vissa förändringar, till exempel
vikten av att reformera utbildningssektorn vilket i praktiken innebär att utländska
forskare bjuds in för att främja forskning och utveckling i landet, så är
ledarskapet samtidigt mycket känsligt för alla oförutsedda förändringar som
kommer med folkligt krav på demokrati och mänskliga rättigheter.
Inhemsk opposition är inget nytt för den saudiska regimen. Medan de största
hoten mot regimen före oljekrisen 1979 främst utgjordes av panarabism och
socialism har de efterföljande perioderna huvudsakligen präglats av islamisk
opposition (dvs. strängare Wahhabi-synpunkter). Generellt har den islamiska
oppositionen varit lågmäld på grund av en informell överenskommelse mellan
den styrande familjen och inflytelserika religiösa lärda. Denna kan komma att
brytas om en politisk kursändring sker eller om den ekonomiska modellen i
landet inte består och därmed alienerar den religiösa eliten.
Vad avser möjliga reformer i landet är det i sammanhanget svårt att inte dra
paralleller med andra GCC-länder där politiska, ekonomiska och sociala
förändringar öppet har förändrat den politiska dynamiken på något djupgående
sätt (t.ex. Förenade Arabemiraten). Den ökande politiska, ekonomiska och
sociala friheten är synlig i flera GCC-länder. Det finns även tecken på att
Saudiarabien under senare år genomfört vissa liberaliseringar. Frågan är hur den
fortsatta ökade politiska, ekonomiska och sociala omvandlingen kommer att
hanteras.
Saudiarabiens inrikes- och säkerhetspolitiska mål är att säkerställa stabilitet i
landet. Det finns ett antal överhängande hårda och mjuka hot mot landet, både i
det korta och långa perspektivet.
Av de omedelbara och kortsiktiga säkerhetsfrågor som Saudiarabien står inför är
frågan om den saudiska successionen den klart viktigaste. Utan ett ledarskap i
Riyadh, kan en politisk maktkamp mellan möjliga efterträdare, dvs. reformatorer
och hårdföra, orsaka oförutsedd politisk friktion.
Vad gäller de mer hårda och kortsiktiga säkerhetspolitiska utmaningarna består
dessa främst av hotet från våldsbejakande extremism med rötter i Jemen, Iran
och Irak. En annan viktig säkerhetspolitisk fråga och utmaning är samarbetet
inom GCC. GCC har varit en förhållandevis passiv organisation men kan komma
att revitaliseras i ljuset av de arabiska revolterna (som i fallet Bahrain). De flesta
av de mer omedelbara säkerhetspolitiska utmaningarna bestäms av det speciella
24