Mellanöstern och Nordafrika i ett 10-20-årsperspektiv. Stöd till ... - FOI

FOI-R--3534--SE
Vi kan å andra sidan även förvänta oss att den s.k. gatumakten har ökat. Flera
befolkningsgrupper i den arabiska världen har rest sig och rivit rädslans mur.
Folklig närvaro och deltagande i gatudemonstrationer kommer att vara ett medel
för att genomdriva politiska intressen. Men även denna aspekt kan komma att
leda till fortsatt social oro och spänningar i flera stater i MENA. Denna faktor
kommer att vara viktig för samhällsutvecklingen både i mera demokratiska stater
och i icke-demokratier.
Framväxten av det civila samhället i MENA-regionen är sammankopplad med de
aspekter som anges ovan. Under flera decennier har det civila samhället varit
under starkt förtryck. I takt med ökad demokratisering och omvärldens krav på
de auktoritära styrelseskicken kommer sannolikt det civila samhället att ges
större plats i den politiska vardagen. Inhemska demokratiska ”vakter” kommer
inte enbart att uppmärksamma demokratiska och mänskliga rättighetsproblem på
hemmaplan, utan även i regionen. De regimer som känner sig utmanade kommer
sannolikt att bli alltmer känsliga för det civila samhällets uttryck.
En annan viktig faktor som uppstått i sviterna av flera av de arabiska revolterna i
MENA, och med bäring på inhemsk säkerhet, är kvinnligt deltagande i politiska
beslutsprocesser. Även om kvinnan alltid varit en central pelare inom Islam och
det arabiska familjelivet så har kvinnan många gånger fått spela en undanskymd
roll i det offentliga politiska livet. 86 I och med deltagandet i de revolter som
förekommit i flera av MENA-staterna har kvinnor kommit att ges en mer central
roll, ett större erkännande och ökad synlighet i det offentliga rummet. Detta
främjar på sikt både säkerhet och stabilitet. En spänning som väntas bestå under
de närmsta åren är i vilken utsträckning kvinnor kan få ta del av ytterligare
formella politiska strukturer, då vägen till fullt deltagande dessvärre är lång.
Skillnaderna mellan olika delar av MENA kommer att vara uppenbar.
Länder som Israel, Turkiet, Tunisien och Egypten kommer sannolikt att ha ett
tydligt kvinnligt deltagande inom det politiska livet, medan frånvaro av
detsamma kommer att vara märkbar i andra länder såsom Jemen, Libyen,
Marocko och Syrien. 87 För de spirande demokratierna i regionen kan detta
möjligen även innebära att det kvinnliga deltagandet inom säkerhetssektorn på
sikt kommer att öka (såsom ett ökat antal kvinnliga officerare inom polis, militär
och säkerhetsstyrkor, o.s.v.). Samtidigt bör konstateras att en tilltagande
islamistisk radikalisering kan komma att begränsa kvinnors rörelsefrihet.
86 Sadiqi, Fatima and Ennaji (2011).
87 Formell närvaro behöver dock inte betyda ökat inflytande. Även informell makt bör beaktas i
sammanhanget. Se även Women’s International League for Peace and Freedom (2012) för en
analys av kvinnornas roll och deltagande i de arabiska revolterna.
48