Mellanöstern och Nordafrika i ett 10-20-årsperspektiv. Stöd till ... - FOI

FOI-R--3534--SE
förhållandet till USA. GCC:s roll väntas bestå som central, liksom bandet med
USA.
Det föreligger även ett antal strukturella hot mot den Saudiarabiska staten, av
vilka de främsta är negativa konsekvenser av klimatförändringarna, utarmning av
oljeresurser, migration (demografisk obalans), brist på färskvatten och mat och
förändrade sociala vanor och beteenden. Ändå är det mer kortsiktiga och "hårda"
hot som verkar dominera landets utrikespolitiska utsikter.
Saudiarabien väntas bestå som en av världens största exportörer av olja och gas.
Inkomsterna bygger även landets välstånd och därmed dess enorma kapitalreserv.
Kapitalöverskottet används även till att skapa stabilitet i landet, i regionen
(främst stöd till andra arabiska monarkier) och bortom MENA (Saudiarabien
stödköper t.ex. amerikanska statsobligationer vilket kan ge både makt och
inflytande). Stöd går även till religiösa grupper runt om i världen, bl.a. för att
förbättra levnadsstandarden för utsatta muslimska grupper (såsom i
Burma/Myanmar) eller till politisk Islam (såsom delar av Talibanrörelsen). Då
den ojämna efterfrågan på olja påverkar olje- och gasmarknaden påverkas även
säkerheten i landet (oljepriset är kopplat till ekonomiska välfärdsmodeller i
landet).
En annan huvudutmaning för monarkin är behovet av att modernisera landet, inte
minst vad gäller forskning och utbildning. Behovet av modernisering bör bl.a. ses
i ljuset av den höga ungdomsarbetslösheten, förekommande socialt missnöje
samt de djupa sociala, politiska och ekonomiska klyftorna som förekommer i
landet. Varje försök till utmaning kommer sannolikt att hanteras med alla
tänkbara medel. Detta blev särskilt tydligt i samband med de folkliga revolter
som uppstod i grannskapet. Riyadh engagerade sig tidigt i olika arabländer för att
motverka eventuella revolutionära försök som utgör hot mot den regionala
säkerheten och implicit den egna säkerheten. En del av detta stöd kom genom
GCC. Förutom militärt stöd, gavs ekonomiskt stöd för att ’köpa bort’ protesterna
(t.ex. Bahrain, Kuwait, Oman, Qatar, Förenade Arabemiraten, Jordanien och
Marocko).
Slutligen väntas Saudiarabien vara en fortsatt köpstark konsument av
försvarsmateriel. Försvarsmaterielkontrakten sluts främst på kommersiella och
utrikespolitiska grunder från stater som USA, Storbritannien och Frankrike
snarare än geopolitiska, medan Saudiarabien i sin tur främst ser sina köp som en
garanti för fortsatt stöd till regional säkerhet och stabilitet (systemets överlevnad
för både inre och yttre hot).
25