Mellanöstern och Nordafrika i ett 10-20-årsperspektiv. Stöd till ... - FOI
Mellanöstern och Nordafrika i ett 10-20-årsperspektiv. Stöd till ... - FOI
Mellanöstern och Nordafrika i ett 10-20-årsperspektiv. Stöd till ... - FOI
Create successful ePaper yourself
Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.
<strong>FOI</strong>-R--3534--SE<br />
5.1.2 Faktorer med bäring på regionala säkerhetspolitiska<br />
utvecklingar<br />
De arabiska upproren har lagt grunden för nya mellanstatliga samarbetsmönster<br />
<strong>och</strong> maktförskjutningar. Dessa utvecklingar delas här upp i <strong>ett</strong> kort- <strong>och</strong><br />
långsiktigt perspektiv.<br />
5.1.2.1 Korta perspektivet<br />
Redan i det korta perspektivet kan noteras att de arabiska revolterna fått<br />
konsekvenser som kommer att påverka MENA i <strong>ett</strong> <strong>10</strong>–<strong>20</strong>-<strong>årsperspektiv</strong>.<br />
Revolterna i området har skapat säkerhetspolitisk instabilitet varför flera stater<br />
går samman i olika politiska <strong>och</strong> militära konstellationer för att säkra<br />
regimöverlevnad eller främja nationella intressen. Nya, <strong>till</strong>fälliga eller fördjupade<br />
samarbeten har dykt upp i revolternas kölvatten: såsom Egyptens initiativ att<br />
hantera krisen med Syrien <strong>till</strong>sammans med Iran; Qatars tydliga<br />
ställningstagande i samband med Libyeninsatsen; den Saudiarabiska inviten <strong>till</strong><br />
<strong>ett</strong> närmare samarbete med Marocko; Irans (ökade) politiska stöd <strong>till</strong><br />
oppositionen i Syrien; eller Gulfstaternas beslut att angripa demonstranterna i<br />
Bahrain.<br />
Nya säkerhetspolitiska konstellationer kan även komma att bildas på sikt, frågan<br />
är hur djupgående <strong>och</strong> bestående dessa kommer att bli.<br />
I sammanhanget kan även väntas att stater förändrar sitt stöd <strong>till</strong> icke-statliga<br />
aktörer för att på så sätt främja säkerhetspolitiska intressen. Denna förändring<br />
kan innebära att stöd förstärks, avslutas eller i grunden förändras. Egyptens<br />
närvaro i de palestinska områdena väntas fortsättningsvis öka som <strong>ett</strong> resultat av<br />
det Muslimska brödraskapets framskjutna position i Egypten under Morsi. Iran<br />
kan möjligen försöka öka sitt stöd <strong>till</strong> Hizbollah <strong>och</strong> Hamas för att pressa Israel<br />
då landet tappar inflytande i Syrien, o.s.v. Viktigt att beakta i sammanhanget är<br />
hur dessa maktförskjutningar i sin tur skapar nya säkerhetspolitiska beteenden<br />
<strong>och</strong> vad konsekvenserna blir av dessa.<br />
Vid sidan av aktivt förändrade utrikes- <strong>och</strong> försvarspolitiska beteenden kan nya<br />
<strong>och</strong> förändrade säkerhetspolitiska konstellationer uppstå på kort sikt <strong>till</strong> följd av<br />
regimskiften i regionen. Medan vissa stater kommer att få en alltmer djupgående<br />
demokratisk prägel kommer andra stater att bibehålla sina auktoritära drag. D<strong>ett</strong>a<br />
kan på sikt skapa utrikes- <strong>och</strong> försvarspolitiska spänningar länderna emellan.<br />
Medan t.ex. Egypten, Libyen <strong>och</strong> Tunisien har kommit att införa demokrati,<br />
består länder som t.ex. Algeriet <strong>och</strong> Marocko som icke-demokratier. Flera<br />
arabiska stater befinner sig där<strong>till</strong> i transitionsfas (Jemen) eller säkerhetspolitiskt<br />
nära flera västerländska staters säkerhetspolitiska positioner (Kuwait, Qatar,<br />
49