Mellanöstern och Nordafrika i ett 10-20-årsperspektiv. Stöd till ... - FOI

FOI-R--3534--SE
Sannolikt är politiska friktioner att vänta i länderna i Nordafrika. Även om
befolkningen i området inte ser någon större skillnad på varandra så kommer
olika politiska intressen och förhållningssätt att kunna leda till kriser, dels vad
gäller åsikter om ländernas utveckling, dels vad gäller regionala förhållningssätt:
gentemot Sahel, EU, Gulfen, Israel, Västsahara, o.s.v.
Det politiska och ekonomiska intresset för den Afrikanska kontinenten kommer
att bestå för flera av de Nordafrikanska staterna. Engagemanget kommer utgöras
av kampen mot spridning av våldsbejakande grupper, men särskilt i ekonomiska
termer, då kontinenten erbjuder både tillväxtmarknader och resurser.
I termer av maktförskjutningar kommer Algeriet och Marocko bli alltmer
upptagna av den negativa händelseutvecklingen i Sahel till följd av upproren där
under 2010-2012 (eventuellt kan Sahel komma att utveckla sig till en arena där
dessa två stater hamnar i konfrontation med varandra). Båda länderna är starkt
Afrikainriktade i sin utrikespolitiska vision. Samtidigt väntas den övergripande
säkerhetspolitiska arkitekturen fortsätta bygga på ett nära politiskt och
ekonomiskt stöd från USA till Marocko och Algeriet (den senare för dess kamp
mot terrorism). På det politiska och strategiska planet kommer länderna sannolikt
att fortsätta blicka österut mot sina Arabiska grannar (Arabförbundet). Marocko
har under senare år givits möjligheten att närma sig Gulfmonarkierna då dessa
erbjudit politiskt och ekonomiskt stöd för att hantera de demonstrationer som
skett i landet.
Egypten kommer å sin sida tvingas hantera händelseutvecklingarna på Afrikas
horn. En ny dynamik i samband med Somalias tilltagande stabilisering, samt nya
koalitioner av stater kring Nilen, samt dynamiken Nord- och Sydsudan kommer
att tvinga in Egypten i olika politiska konstellationer med både
konflikthämmande och konfliktökande konsekvenser.
Vidare väntas migrationen från och igenom Nordafrika komma att vara en viktig
fråga för flera europeiska staters intresse för regionen. Flera stater i Sydeuropa
väntas vara aktiva i att driva utvecklingen mot ett begränsat flöde av migranter
från regionen. Primärt drivs migrantflödena från Afrika till Nordafrika och mot
Europa av tre faktorer: 1. konfliktutvecklingen på kontinenten (dels till följd av
säkerhetspolitiska utvecklingar som de i Sahel, Afrikas horn, samt kring de stora
sjöarna; dels till följd av klimatförändringarnas påverkan vilket skapar ’klimatmigranter’);
2. Fattigdom; 3. Afrikas ökade integration vilket leder till ökade
möjligheter att resa genom kontinenten.
4.2 Gulfen och arabiska halvön
Gulfen kommer att vara MENA-regionens ekonomiska motor (av anledningar
som delvis belysts i kapitel 1 och 2). Staterna kommer att skaffa sig inflytande
genom sitt enorma kapital. Stabilitet och säkerhet kommer att köpas genom
43