Mellanöstern och Nordafrika i ett 10-20-årsperspektiv. Stöd till ... - FOI

FOI-R--3534--SE
5 Övergripande diskussion om MENA
Staten och regimens överlevnad är central för alla länder. 83 Ett säkerhetspolitiskt
fokus på statlig säkerhet och maktbalansförhållanden mellan länderna i MENA är
därför nödvändigt för att kunna förhålla sig till framtida händelseutvecklingar
och dess konsekvenser. Men, för att förstå denna dynamik behöver även andra
analysenheter och abstraktionsgrader lyftas fram. Nedan följder således mera
övergripande analyser av viktiga faktorer för MENA i ljuset av revolterna i
regionen. 84
5.1 Sviterna av de arabiska revolterna
De arabiska revolterna har öppnat flera dörrar med bäring på den
säkerhetspolitiska dynamiken i MENA-området. Några av de faktorer som
påverkar utvecklingen har redan fått säkerhetspolitiska effekter, medan andra
väntas få konsekvenser på sikt. Komplext nog kommer utvecklingen inom de
närmsta 10-20 åren att påverkas av dynamiken mellan kort- och långsiktiga
faktorer. Därtill kommer faktorer som är att betrakta som avgörande för den
inomstatliga säkerheten (t.ex. individuell säkerhet) antingen enskilt, eller
tillsammans med övriga faktorer, att samverka med förekomsten av
mellanstatliga konflikter och kriser. 85 Även interaktionen mellan lokala,
nationella, och regionala processer kommer att påverka den säkerhetspolitiska
dynamiken i det korta och långa perspektivet.
5.1.1 Faktorer med bäring på inrikespolitisk säkerhet
En betydelsefull faktor som flera MENA-kännare pekar ut som en viktig politisk
konsekvens av de arabiska revolterna är regimöverlevnad. Regimöverlevnaden
kommer att vara central för de arabiska stater som ännu inte genomgått några
omfattande systemförändringar. Således kommer icke-demokratiska regimer inte
att sky några medel för att bevara inrikespolitisk säkerhet och stabilitet. I så
måtto kan fortsatt repression väntas och möjligen öka i flera MENA-stater. Detta
kan lägga grund för fortsatt social oro och instabilitet, särskilt i Gulfländerna
(men i mindre utsträckning i länder som Turkiet).
83
Se även Bellin (2012) för analys av de arabiska staternas strävan att upprätthålla makt i ljuset av
de arabiska revolterna.
84
Analysen grundar sig på diskussioner som skett inom ramen för framtidsinriktade MENAseminarier.
85
T.ex. den interna resningen i Syrien 2010 kom sedermera att utveckla sig till ett krig med extern
inblandning, medan revolten i Tunisien 2010-2012 enbart kom att förbli en inhemsk resning utan
externa säkerhetspolitiska implikationer.
47