Mellanöstern och Nordafrika i ett 10-20-årsperspektiv. Stöd till ... - FOI

FOI-R--3534--SE
Vid sidan av mindre tillfälliga konfrontationer väntas konflikterna mellan Iran
och Israel; Iran och Saudiarabien och flertalet av gulfstaterna; samt mellan Iran
och EU och USA (samt dess allierade) bestå. Irans ekonomiska situation väntas
komma att förvärras genom omfattande sanktioner från FN, USA och EU.
Isoleringen av Iran kan på sikt innebära olika utfall, t.ex.: en kollaps för den
iranska ledningen; ett mera trängt ledarskap som enar leden genom att söndra och
härska i regionen; ökat stöd för regimen (samt en internationell kritik av
sanktionerna ’för Irans sak’); ett sönderfall av Iran i olika mindre stater baserat
på etniska särintressen (t.ex. kurder); krig i regionen (t.ex. med Israel).
Sammantaget kan förväntas att Irans och Iraks roll minskar i politisk, ekonomisk
och militär betydelse till förmån för Gulfen. Det som talar emot en sådan trend
är dels om Iran skaffar sig kärnvapen, dels om återuppbyggnaden av Irak går
oväntat snabbt (eller i ’fel’ riktning). USA:s nationella intressen i regionen
kommer att vara vägledande de närmsta 10-20 åren.
4.4 ’Levanten’ med omnejd
Israel kommer att utgöra en central maktfaktor på alla politiska plan i regionen.
Denna roll är väl inbäddad i den amerikanska säkerhetspolitiska strategin där
Israels säkerhet ligger högst efter USA:s egna geopolitiska intressen. 82
Israels militära och tekniska förmåga kommer alltjämt att bestå som den mest
dominerande och överlägsna. Även dess underrättelsetjänst väntas fortsätta vara
stark och aktiv i skydd av statens intressen.
Huvudproblemet kommer emellertid att bestå i dess förmåga att hantera många
olika typer av hot på en och samma gång. Medan Israel länge levt i ’säker
otrygghet’, dvs. omgärdad av stabila auktoritära regimer, har dess grannskap nu
kommit att bestå av oförutsägbara politiska regimer (några dessutom med
närvaro eller inslag av våldsbenägna islamistiska grupper). Detta skapar ovisshet.
Att hantera ständiga risker är kostsamt både politiskt och ekonomiskt.
Vidare kommer Israels förhållningssätt till Palestinafrågan att vara avgörande för
regionens allmänna stabilitet. Konflikten är baserad på både en religiös och
politisk fundamentalism och kommer fortsättningsvis att fungera som en
näringsrik grund för fortsatt anledning till våldsutövning i regionen. Det finns ett
brett stöd för att erkänna Palestina som stat inom det internationella samfundet
(ett stöd som utmärkte sig i FN:s Generalförsamlings omröstning hösten 2012 då
82 En akademisk diskussion finns kring frågan om USAs egna nationella intressen undergrävs av
stödet till Israel (se Mearsheimer och Walt: 2007).
45