Mellanöstern och Nordafrika i ett 10-20-årsperspektiv. Stöd till ... - FOI

FOI-R--3534--SE
6 Viktiga säkerhetspolitiska frågor på
sikt
Studien drar slutsatsen att det säkerhetspolitiska landskapet i MENA under en
10–20-årsperiod kommer att präglas av mer osäkerhet än tidigare. Gamla och nya
frågeställningar och aktörer kommer att behöva anpassa sig till de nya
säkerhetspolitiska miljöer som växer fram. Denna osäkerhet ska även ses i ljuset
av de storskaliga geostrategiska ombalansering som sker på det internationella
planet (vilket bl.a. följder på en tilltagande multilateral världsordning, Kinas
ökade inflytande på den globala scenen, klimatförändringarnas betydelse, den
teknologiska utvecklingen på informationsområdet, etc.).
Beroende på olika politiska utfall, t.ex. huruvida gamla regimer lyckas bestå eller
upplöses av nya intressen och maktkonstellationer, så kan
säkerhetsimplikationerna för angränsande stater bli antingen påtagligt dramatiska
eller i bästa fall ringa. 97 Detta är således beroende på flera parallella processers
förlopp.
Överlag kan konstateras att regionen befinner sig i en säkerhetspolitisk
omorientering. Flera maktvakuum har uppstått, och nya är att vänta. Olika
interna och externa aktörer kommer att försöka fylla dessa, inte alla med
välvilliga politiska avsikter.
Särskilt viktiga faktorer som kan komma att påverka säkerhetssituationen i
regionen i en närstående framtid inbegriper al-Assad-regimens överlevnad i
Syrien samt utvecklingen mot ett mer fullskaligt inbördeskrig; Irans hantering av
det arabiska fönster som öppnats för utökat regionalt inflytande inklusive
upptrappningen med väst; Egyptens fortsatta interna utveckling och relation med
Israel och Iran; den saudiarabiska monarkins hantering av turbulensen i dess
grannskap (främst Jemen); Turkiets vägval vad gäller dess involvering i
Mellanöstern; samt konsekvenserna av en låst konfliktsituation mellan Israel och
Palestina.
Särskilt konflikten mellan Israel och Palestina kommer att skapa en fortsatt
politisk utmaning för regionen. Ytterligare demokratisering av stater i
arabvärlden kommer sannolikt att leda till en mer radikal positionering i regionen
vis-à-vis Israel. För närvarande tycks Israel vara mer isolerat än någonsin tidigare
även om USA:s stöd består. Denna isolering väntas bestå.
97 Väl värt att notera är att olika politiska strukturer och maktbaser kan bestå trots att den politiska
ledningen i ett land i sig faller.
59