Rysk kärnvapendoktrin 2010. Utformning och drivkrafter. - FOI

27
FOI-R--3397--SE
kärnvapeninnehavet inte kan ersätta andra maktmedel; ingen kärnvapenarsenal,
inte ens en strategisk sådan, gör av egen kraft ett land till en global stormakt.
2.3.2 Upprätthålla strategisk avskräckning
Ryssland kommer sannolikt även framgent vara världens till ytan största land,
men detta är inte bara en tillgång i säkerhetspolitiken. Ryssland har under en
längre tid haft en negativ demografisk utveckling. Att försvara Rysslands territorium
med en krympande befolkning innebär en stor utmaning – i synnerhet om
landets ekonomi samtidigt kontraherar. I båda de studerade säkerhetspolitiska
dokumenten anges det säkerhetspolitiska målet att försvara Ryssland och dess
allierade. De medel som utpekas är att upprätthålla strategisk avskräckning samt
att förebygga globala och regionala krig och konflikter. Kärnvapnens styrka
ligger inte i att förebygga krig och konflikter, men de kan förhindra att de bryter
ut genom att avskräcka från militär aggression.
I 2009 års Nationella säkerhetsstrategi framhålls att den strategiska avskräckningen
ska upprätthållas genom samverkan av politiska, diplomatiska, militära
och ekonomiska medel. I likhet med stormaktsanspråken ökar vikten av de
militära medlen när övriga sviktar. Enligt 2010 års Militärdoktrin ska strategisk
avskräckning åstadkommas genom att upprätthålla förmåga att avskräcka från
anfall med nukleära, kemiska och biologiska vapen samt från konventionella
angrepp. Rollen för kärnvapen synes vara påtagligt stor när det gäller strategisk
avskräckning. Den kan antas öka ytterligare när den konventionella militära
förmågan är svag.
Nationella säkerhetsstrategin pekar ut transformeringen av de Väpnade Styrkorna
– med vilket sannolikt främst avses de konventionella förbanden – som ett medel
att stärka det nationella försvaret på medellång sikt. Det bör uppmärksammas att
en transformering som regel medför att organisationens förmåga nedgår under
den tid denna genomförs. En omfattande nydaning av en stor organisation som
de Väpnade Styrkorna torde inte kunna genomföras fullt ut på kortare tid än ett
decennium.
Detta innebär att de ryska kärnvapenförbanden således kan komma att utgöra det
huvudsakliga instrumentet för militär avskräckning fram mot 2020, och längre
om transformeringen blir utdragen. Därmed får förstås att det militära bidraget
till den strategiska avskräckningen huvudsakligen kommer att utgöras av kärnvapenförmågan
fram till dess att transformeringen gett önskat resultat. Samman-