Rysk kärnvapendoktrin 2010. Utformning och drivkrafter. - FOI

49
FOI-R--3397--SE
Tillsammans med ökad övningsverksamhet har detta lett till en förbättrad stridsförmåga
inom det strategiska bombflyget. Vissa frågetecken kvarstår rörande
förmågan även för detta ben i kärnvapentriaden, mot bakgrund av den bristande
tillgängligheten på nödvändiga stödsystem som lufttankningsflygplan, radarspaningsflygplan
och inte minst telekrigsflygplan. 92 Det bör dock påpekas att
strategiska bombflygets kryssningsrobotar RKV-500 (AS-15) och de nya Kh-
101/-102 har så lång räckvidd att hela Europa, Alaska och delar av amerikanska
östkusten kan nås från ryskt luftrum.
Kärnvapensystemen är högt prioriterade även i det nya, kraftigt utökade, statliga
beväpningsprogram som antogs 2010. Förste vice försvarsminister Vladimir
Popovkin uppgav i februari 2011 att cirka 10 procent av Beväpningsprogrammet
2011–2020 skulle gå till modernisering av kärnvapentriaden, vilket utgör ungefär
1 900 miljarder RUR (motsvarande 63 miljarder USD). 93 Nytillverkning av upp
till 300 ballistiska robotar för Strategiska robottrupperna (silobaserade Topol-M
och mobila RS-24) och ubåtar planeras, liksom fortsatt modernisering av de
strategiska bombflygplanen. Nyanskaffning av sex ytterligare ubåtar i Borejklass
ingår, varav fyra i en moderniserad version. Som ovan nämnts planeras
möjligen även en ny tung ICBM och en version av SLBM-roboten Sineva med
upp till tio stridsspetsar. Dessutom ska en prototyp för nästa generations strategiska
bombflygplan (PAK-DA) utvecklas. 94 Detta är avsett att ersätta såväl Tu-
160 och Tu-95MS som det medeltunga bombflygplanet Tu-22M3 från andra
halva av 2020-talet. 95
Anskaffnings- och utvecklingsplanerna för de taktiska kärnvapenbärarna är
svårare att bilda sig en uppfattning om utifrån den tillgängliga informationen. Det
ovan nämnda markrobotsystemet Iskander började tillföras de Väpnade
Styrkorna under beväpningsprogrammet 2007–2015. Det bör dock noteras att
detta system även fyller en lucka vad gäller konventionell förmåga. Detsamma
kan sägas om luftvärnsrobotsystemet S-400, en efterföljare till S-300, som
92 CAST (2010) Novaja Armija Rossii, 111–2.
93 Gavrilov, Jurij (2011) “’Bulava’ k kontsu goda [Bulava mot slutet av åter]”, Rossijskaja Gazeta,
publicerat: 25 februari 2011, adress: http://www.rg.ru/2011/02/24/pole-site.html, hämtat: 9
november 2011.
94 Frolov (2011b) ”Russian Military Spending in 2011–2020”, s. 13–16; Podvig, Pavel (2011)
”Liner SLBM Explained”, Russian Strategic Nuclear Forces, 4 oktober 2011, på Internet:
http://russianforces.org/blog/2011/10/liner_slbm_explained.shtml (hämtat 18 oktober 2011).
95 Kristensen och Norris (2009) ”Russian Nuclear Forces, 2009”, s. 71.