Rysk kärnvapendoktrin 2010. Utformning och drivkrafter. - FOI

FOI-R--3397--SE
In order to maintain a credible nuclear deterrence effect under the conditions
of a regional war, Russia believes it should not rely on strategic nuclear forces,
or on them only, but must maintain a range of options for the limited and
selective use of nuclear weapons in order to be able to inflict a precisely set
level of damage to the enemy sufficient to convince him to terminate military
confrontation by exposing him to the danger of further nuclear escalation.
This is where TNW [Tactical Nuclear Weapons] come into play, although,
depending on which war scenarios one considers, the employment of one or
more strategic weapons is not excluded either. 50 [Kursivering i originaltexten.]
Doktrinen om nukleär deeskalering utvecklades inom militären i slutet på 1990talet
och uttrycktes första gången offentligt i en artikel i försvarsministeriets
militär-teoretiska tidskrift Vojennaja Mysl. Doktrinen är sprungen ur en militärstrategisk
kontext där Rysslands konventionella militära förmåga kraftigt
försvagats, såväl kvantitativt som kvalitativt. Det senare gäller i synnerhet
utvecklingen inom modern krigföring mot ett allt större inslag av precisionsbekämpning
över långa avstånd. Artikelförfattarna menade att kärnvapen, och då
främst taktiska, utgör det viktigaste instrumentet för att förhindra militära
angrepp mot Ryssland och dess allierade, till dess att de ryska konventionella
styrkorna uppnår en förmåga i paritet med potentiella angripares. I artikeln
diskuterades såväl massiv vedergällning för ett storskaligt fientligt angrepp som
preventiva, avskräckande insatser med enstaka taktiska kärnvapen i ett tidigt
skede av konflikten i syfte att deeskalera konflikten. Deeskaleringsinsatser i
lokala och regionala krig skulle ske enbart med taktiska kärnvapen för att
minimera risken för eskalering till ett storskaligt kärnvapenkrig. 51
I de två senaste ryska Militärdoktrinerna förekommer varken deeskalering eller
taktiska kärnvapen uttryckligen i formuleringarna, som framgått ovan. I båda
dessa dokument har författarna dock förbehållit Ryssland rätten att möta ett
konventionellt anfall med kärnvapen. Vissa termer nära förknippade med nukleär
deeskalering förekommer också i formuleringarna. Ett centralt begrepp i
doktrinen om nukleär deeskalering är, enligt Zagorski, förmågan att tillfoga en
angripare ”viss angiven skada”. Den ryske forskaren hävdade också i sin rapport
att doktrinen om nukleär deeskalering hade blivit allmängods inom det ryska
militära och försvarspolitiska etablissemanget; under 00-talet har snarlika
50 Zagorski (2011) Russia's Non-Strategic Nuclear Weapons, s. 23–5.
51 Levsjin, et al. (1999) ”O primenenii jadernogo oruzjija dlja deeskalatsii voennych dejstvii [Om
användandet av kärnvapen för de-eskalering av militära angrepp]”, Vojennaja Mysl, nr. 3 (majjuni)
1999.
34