Rysk kärnvapendoktrin 2010. Utformning och drivkrafter. - FOI

FOI-R--3397--SE
the system resistant to change. The concepts that shape these decisions today
also largely originated in the Soviet military and security institutions. 136
Synen på kärnvapen som centrala för rysk säkerhets- och försvarspolitik har sannolikt
stärkts av utvecklingen på andra områden som exempelvis demografi och
militärteknik. Detta tänkande fick enligt Zagorski starkt fotfäste inom militära
och försvarsindustriella kretsar under tidigt 1990-tal och introducerades senare
till den politiska ledningen. Den Nato-ledda flygkampanjen mot Serbien under
Kosovo-kriget 1999 och förloppet under Irak-kriget 2003 cementerade synen på
kärnvapen som oundgängliga inom det ryska politiska etablissemanget. 137
Zagorski menar att en viktig förklaring till trögrörligheten när det gäller doktrinutvecklingen
är att det har saknats aktörer i den ryska politiken med tillräckligt
intresse och kunskaper för att kunna utmana den nuvarande doktrinen. Han ser
heller ingen grupp som i närtid skulle kunna axla en sådan roll och på allvar
utmana det nuvarande systemet med en slags byråkratisk konsensus baserad på
förslag från det militära och försvarsindustriella etablissemanget. 138
En indikation på kontinuitet i den ryska kärnvapendoktrinen kunde noteras våren
2011. Inom Försvarsministeriet inrättades ett Råd för vetenskaplig och teknisk
politik under ledning av Andrej Kokosjin. Denne har tidigare varit vice försvarsminister
och sekreterare i Säkerhetsrådet. I rådet ingår även Nikolaj Lavjerov
som ledde den kommission för kärnvapenpolitik som levererade underlag till
Säkerhetsrådet inför 2000 års Militärdoktin. 139 Kokosjin uttalade 2010 att
”[s]ystemen och medlen för kärnvapenavskräckning kommer i det överblickbara
perspektivet att förbli en av hörnstenarna i tryggandet av vår säkerhet.” Han
menade även att ”alternativ till kärnvapenavskräckning går inte att föreställa sig
även i ett långsiktigt perspektiv. Den kommer främst att tillgodoses med alla tre
delar av Rysslands strategiska kärnvapenstyrkor, […] som kompletterar varandra,
men också taktiska och operativ-taktiska kärnvapen.” 140 Detta tyder på att de
idéer som präglat 00-talet kommer att fortsätta att ha inflytande på rysk kärnvapendoktrin.
Organisationskulturen inom det politiska, militära och försvars-
136 Podvig (2010) ”Nuclear Weapons in National Security”, s. 253.
137 Zagorski (2011) Russia's Non-Strategic Nuclear Weapons, s. 47.
138 Ibid, s. 32–3. Jfr även Suslov (2010) ”From Parity to Reasonable Sufficiency”.
139 Litovkin, Viktor (2011) “Andrej Kokosjin: ‘My budem dumat o budusjtjem’ [Andrej Kokosjin:
”Vi ska tänka på framtiden”]”, Nezavisimoje Vojennoje Obozrenije, publicerat: 20 maj 2011,
adress: http://nvo.ng.ru/realty/2011-05-20/1_kokoshin.html, hämtat: 2 november 2011.
140 Litovkin, Viktor (2010) “Bomba spravljajet jubilej [Bomb firar jubileum]”, Nezavisimoje
Vojennoje Obozrenije, publicerat: 26 november 2010, adress: http://nvo.ng.ru/history/2010-11-
26/15_bomb.html, hämtat: 3 november 2011.
72