Rysk kärnvapendoktrin 2010. Utformning och drivkrafter. - FOI

81
FOI-R--3397--SE
mot större öppenhet och uppriktighet kunnat skönjas i exempelvis USA och
Frankrike är kärnvapenfrågor alltjämt ett mycket slutet politikområde.
När det gäller Ryssland finns ytterligare anledningar att anta att slutenheten
rörande den faktiska kärnvapendoktrinen kommer att bestå under överskådlig tid.
Det är här värt att återanknyta till de huvudsakliga interna drivkrafterna när det
gäller utvecklingen av rysk kärnvapendoktrin. Den organisationskultur inom det
försvarsindustriella komplexet som gått i arv från den sovjetiska perioden innehåller
ett mycket starkt inslag av hemlighetsmakeri och sekretess. Den politiska
ledningen har heller inte utgjort en motkraft i detta avseende, utan snarare förstärkt
trenden av allt mer begränsad informationsspridning i samhället rörande
säkerhets- och försvarspolitiska frågor. Trögrörligheten i kärnvapenfrågor i
Ryssland gör att varken tillgängligheten på eller sakriktigheten i officiella dokument
kan förväntas öka i nämnvärd utsträckning. Det är därför troligt att officiella
dokument fortsatt inte kommer att utgöra en tillförlitlig källa till den faktiska
ryska kärnvapendoktrinen i sin helhet under det kommande decenniet.
Vad innebär då detta för framtida för studier av rysk kärnvapendoktrin? En
uppenbar slutsats är att det även framdeles kommer att vara av stor vikt att belysa
rysk kärnvapendoktrin med hjälp av andra källor än offentligt tillgängliga dokument.
Pavel Podvig anser exempelvis att det är nödvändigt att studera beslutsfattande
rörande förbandsstrukturen samt riktlinjer och prioriteringar för nyutveckling
och modernisering av strategiska vapensystem. 147 Även om de officiella
dokument som styr detta inte finns tillgängliga, kan en kartläggning av de åtgärder
som vidtagits sprida ljus över planer och utvecklingstendenser.
Kartläggning och analys av övningsverksamheten kommer även fortsatt vara en
viktig infallsport till den faktiska ryska kärnvapendoktrinen. Också här kan inofficiella
källor och information från officiella källor användas för att klarlägga
övningsplanernas syfte och därmed ge insyn i doktrinen. Ett induktivt angreppssätt
kan också belysa den faktiska doktrinen utifrån de hot och utmaningar som
Ryssland ställs inför. Då officiella dokument kan förväntas fortsätta utgöra en
mindre tillförlitlig källa blir studier med andra angreppsvinklar av stor betydelse
för att kunna klargöra den faktiska ryska kärnvapendoktrinen.
147 Podvig (2010) ”Nuclear Weapons in National Security”, s. 253.