Rysk kärnvapendoktrin 2010. Utformning och drivkrafter. - FOI

5 Officiella dokument som källa till
rysk kärnvapendoktrin
77
FOI-R--3397--SE
Denna studie av rysk kärnvapendoktrin är genomförd med utgångspunkt i en
analys av officiella försvars- och säkerhetspolitiska dokument. Ur dokumenten
kan den officiellt deklarerade ryska kärnvapendoktrinen utläsas. Den deklarerade
doktrinen har kompletterats med, och kontrasterats mot, den faktiska ryska kärnvapendoktrinen.
Den faktiska doktrinen har beskrivits genom en översiktlig
analys av öppet tillgängliga uppgifter om genomförd övningsverksamhet och
kärnvapenarsenalens utformning samt på induktiva analyser.
En kontrastering av den officiella deklarerade och den faktiska doktrinen gör det
möjligt att ge ett tentativt svar på frågan i vilken utsträckning officiella dokument
har utgjort en tillförlitlig källa till rysk kärnvapendoktrin? En hypotes i denna
studie har varit att dokumenten inte utgjort en särdeles tillförlitlig källa till den
faktiska doktrinen. I detta avslutande avsnitt i rapporten sammanfattas utfallet av
kontrasteringen mellan den deklarerade och den ryska kärnvapendoktrinen under
00-talet. Vidare beskrivs orsakerna till utfallet samt en prognos för framtiden.
Avslutningsvis reflekteras över vad detta innebär för studiet av rysk kärnvapendoktrin.
Det har av analysen i kapitel 2 och 3 framgått att kärnvapnens roll i rysk politik
har varit påtagligt större i praktiken än vad de officiella dokumenten gett vid
handen. Skillnaden mellan deklarerad och praktisk kärnvapendoktrin har främst
rört två områden. Dels har taktiska kärnvapen haft en tydlig roll inom såväl
säkerhets- som försvarspolitik. Dels har kärnvapen – främst strategiska, men i
viss mån även taktiska – spelat en roll inom utrikes- och inrikespolitiken. Både
taktiska och strategiska kärnvapen har varit viktigare för Ryssland än vad som
kunnat utläsas av den deklarerade doktrinen (se Figur 3-1, återgiven nedan).