Rysk kärnvapendoktrin 2010. Utformning och drivkrafter. - FOI

FOI-R--3397--SE
I vilka situationer skulle då nukleär deeskalering vara tillämplig? Den reducerade
konventionella förmågan till trots, har de ryska Väpnade Styrkorna varit överlägsna
de allra flesta grannländers arméer. Ryssland kommer sannolikt också att
kunna upprätthålla avskräckning med konventionella medel mot dessa länder
under överskådlig tid. Nukleär deeskalering blir aktuell bara när den konventionella
förmågan inte räcker till och då i synnerhet mot andra kärnvapenstater.
En trovärdig avskräckning mot konventionella angrepp från andra kärnvapenmakter
förutsätter att det finns andra medel än ett storskaligt kärnvapenkrig. 56
Av formuleringarna i 2010 års Militärdoktrin att döma är det främst USA och de
europeiska Nato-länderna som ligger i blickpunkten för en rysk doktrin om
nukleär deeskalering. Nukleär deeskalering fyller dock sannolikt en funktion inte
bara i Rysslands västra strategiska riktning, utan även i den östra. De Väpnade
Styrkorna skulle svårligen kunna hejda ett konventionellt anfall från Kina eller
av USA och Japan i den ryska Fjärran Östern utan att använda taktiska kärnvapen.
Möjligen kan nukleär deeskalering komma att bli aktuell även gentemot
militära stormakter på den södra flanken, som Iran och Turkiet. 57
Doktrinen om nukleär deeskalering kan både fungera som ett försvarspolitiskt
instrument, genom att hejda ett fientligt angrepp, och som ett säkerhetspolitiskt
verktyg, genom att underbygga den strategiska avskräckningen. En förutsättning
för att doktrinen om nukleär eskalering ska kunna fungera som avskräckning för
angrepp eller hot om angrepp är dock att den är känd av den potentiella angriparen.
Doktrinen behöver emellertid inte nödvändigtvis vara offentlig. Det är
tillräckligt att en potentiell motståndare har skäl att anta att Ryssland har förmåga
och intention att tillämpa den.
Information om förmågan kan förmedlas genom utformningen av den militära
organisationen och övningsverksamhet, intentionen kan göras trovärdig genom
uttalanden som det av Patrusjev och genom att läcka detaljer om övningsscenarier.
Exempelvis kan information på försvarsministeriets officiella hemsida att de
strategiska robottrupperna är avsedda att kunna avfyra enstaka strategiska robotar
56 Man kan tänka sig en insats med enstaka strategiska kärnvapen i avsikt att deeskalera konflikten,
men risken för att situationen istället eskalerar till fullskaligt kärnvapenkrig är då avsevärt större.
57 Zagorski (2011) Russia's Non-Strategic Nuclear Weapons, s. 26–7, med hänvisning till Fedorov
(2008) ”Russia: “New” Inconsistent Nuclear Thinking and Policy”, i Alagappa (red.) The Long
Shadow: nuclear weapons and security in 21st century Asia (Stanford, Stanford University Press),
s. 149.
36