Arbetsformer på Dramaten

kan man få en missvisande bild av vad de olika pjäserna
verkligen dragit i resurser. Man anser på några håll att
det är billigare att köpa nytt än att tillverka själv,
då arbetskraften ar så dyr. Detta kan vara sant om de
fasta resurser man har på teatern på de olika verkstä-
derna och ateljéerna har utnyttjats maximalt och man mås-
te tillgripa övertid eller anställa extra personal vid
tillverkningen. Av största betydelse har är då att man
måste göra en avvägning mellan att tillverka själv och
köpa utifrån. Endast för de pjäser som utspelas i modern
tid har man möjlighet att välja mellan att tillverka
själv eller köpa utifrån direkt från affärer. Detta gal-
ler i första hand koctymavdelningen. Man måste dock vara
medveten om att det åtgär arbetskraft vid inköp. Det kan
ta oerhört lång tid för personal att ta hem olika alter-
nativ för att i görligaste mån tillfredsställa de perso-
ner som skall ha kläderna eller något annat som man kö-
per utifrån. Det kan gå åt åtskilliga arbetstimmar vid
denna sökprocess, vilket ändå kan resultera i att man
till slut beslutar sig för att tillverka själv. I och
med att man som scenograf och regissör och aven ledning
ar angelägen om att den konstnärliga nivån inte skall
äventyras kan det ibland vara oerhört känsligt och kra-
vande för personalen att tillmötesgå alla önskningar.
Det kan ta lång tid i anspråk och kan många gånger kan-
nas mycket pressat.
På teatern anser man många gånger att man stirrar sig
blind på siffror, dvs. vad en pjas blir tilldelad i form
av pengar. Om en pjas blir tilldelad säg 65.000 för ny-
anskaffning rörande dekor, kostym mm och lyckas under-
stiga detta belopp med några tusen uppfattas det som an-
märkningsvärt bra. Det ar det synliga som marks. Hur re-
surskrävande pjäsen ifraga varit på ateljéer och verk-