Arbetsformer på Dramaten

Exemplet Fursteslickaren.
-- -- -
Målsattningsdebatter har en tendens att bli alltför ab-
strakta. Det blir gärna fråga om allmänna, till intet
förpliktigande formuleringar. För att konkretisera de-
batten och ställa den med fötterna på jorden ar det nöd-
vändigt att ta utgångspunkt i exempel. Debatten kring
Lars Noréns Fursteslickaren ar ett exempel bland många.
Det är fråga om ett stoff som ar fyllt av konflikter.
Det aktualiserar en mängd problem om repertoarval, in-
köpspolitik, ledningens roll, teaterkritikens villkor,
teaterns funktion i samhället, osv. Vi tror att det skul-
le kunna befrukta den vidare debatten om man tog utgångs-
punkt i exempel som detta och lägger fram exemplet utan
att själva ha den riktiga klarheten över vad det egent-
ligen ar som exemplet visar.
I november 1973 har Dramaten premiär på Lars Noréns
Fursteslickaren. Pjäsen skrevs ner av enig kritikerkår.
Omdömena varierade. Dagens Nyheter talar i sin rubrik om
att pjäsen når inte upp till Lars Noréns text. Svenska
Dagbladet rapporterar att det hela ar stötande, stolligt
och skönt och recensenten kan inte hitta någon bärande
tanke. Kritiken av uppsättningen följdes upp i en debatt
i Svenska Dagbladet mellan representanter för kritikerna
och regissören av föreställningen. Temat för diskussio-
nen var att "Med kritiken får teatern sitt konstnärliga
anseende". Regissören menade att det saknas kritiker på
Lars Noréns nivå. En principiellt intressant recension
svarade P-O Enquist i Expressen för.
"Just den typen av metafysiskt trams, överstru-
&et med en tunn ideologisk fernissa, kommer
vi att fa uppleva ofta det närmaste decenniet,
det är mitt tips. Grymhet, skräck, små doser
pornografi för att kittla, då och då små in-