Arbetsformer på Dramaten

att komma med det ljus som kunde skingra alla dimmor,
utan att lyssna in sig.
De diskussioner som följde efter inledningsinlaggen på
symposiet finns bandade. Vi låter några röster från de-
batten komma till tals i avsnitt 3.3. Och till sist kom-
mer en kommentar till symposiet som en av medlemmarna av
forskargruppen skrev omedelbart efter evenemanget.
3.1. Inläggen.
3.1.1. Lars-Erik Karlsson: Värmeutjämningsprojekt på
svenska arbets5atser.
l. Institutionella förutsättnin~ar.
Under den stora energikrisens fjärde år blev uppvärmning-
en på arbetsplatserna en stor politisk fråga. Oron på ar-
betsmarknaden tog sig alltmer drastiska uttryck och fack-
föreningsledare och politiker krävde högre arbetstempera-
tur för de anställda och att befintliga varmeresurser
skulle omfördelas. "Vi kan inte längre acceptera att den
ena gruppen ska gotta sig i behaglig temperatur medan vå-
ra medlemmar huttrar och fryser" sade LO-ordföranden.
"Rörelsen ar samlad kring viljan att skapa jämlikare tem-
peraturförhållanden" uttalade statsministern.
Oppositionspartierna följde med och hävdade att de alltid
hade varit för god varme och emot kyla. "Varken för varmt
eller för kallt på arbetsplatserna" blev Centerns nya pa-
roll. Det ideologiska och politiska klimaten för värmeom-
fördelning p5 arbetsplatserna skapade ett tryck på före-
tagens ledningar. Undersökningar från trettiotalet som
visade att anställda arbetar bättre i högre temperatur
dammades av och slogs upp i Veckans affärer. Experiment
i Norge hade visat samma sak. Bara SAE och Moderaterna
var tveksamma och pekade på att det ar den enskilde in-
dividen som behöver högre temperatur och inte kollekti-
vet. "För övrigt får temperaturomfördelningen inom givna
ramar inte bli så stor att effektiviteten bland de ska-
pande skikten äventyras" sade SAF-chefen. Parterna ena-
des dock om den gemensamma devisen "ökad temperatur och
effektivitet i arbetet".