Arbetsformer på Dramaten

sammanhang med de lägre nivåerna (t.ex. de omedelbart
upplevda individuella problemen) uppmärksammas mer än
hittills. Styrelsens roll, till exempel, har inte berörts
i diskussionerna hittills.
En annan principiellt intressant episod från seminarierna
är följande. Man kom in på det grupparbete, som bedrivits
under Inge Widlunds ledning. En av deltagarna redovisade
en starkt positiv inställning till det bedrivna arbetet
och ansåg att det innebar en stor "förändringw på Drama-
ten att deltagare från olika personalkategorier kunde
samlas till ett gemensamt grupparbete på arbetstid. En
annan av seminariedeltagarna ställde sig frågande till om
detta kunde kallas för en "förändring". Det är uppenbart
att ett och samma skeende här har helt olika innebörd
för individer nied olika positioner inom teatern. De har
olika utgångspunkter och olika perspektiv pi det som sker.
Det som sker betyder inte detsamma för dem, och de ord
som de använder för att beskriva skeendena har inte sam-
ma mening för dem. Hur mycket missförstånd, hur mycket
skenoenighet och skenenighet som uppstår genom sådana
mekanismer kan man bara gissa om. Vi tolkar det som yt-
terligare en varning mot förhastade handlingsprogram för
förändringar och som ett indicium p5 att det behö1:s fördjupade
analyser innan man tar de tredje och fjärde ste-
gen i förändringsmodellen i kapitel 2 (programutformning
och handling) .
Att informationen inte fungerar tillfredsställande är
väl dokumenterat i grupparbetena från hösten 1975 och
belystes ytterligare pi seminarierna. I ett frågeformu-
lär om repertoarkommittén som skickats runt bads man ta
ställning till om repertoarkommittén skulle vara beslii-
tande eller inte och om teaterchefen skulle ha vetorätt