Ladda ned - Svenskt Demenscentrum

Mål
Vårdplanering
Ankomstsamtal - livshistoria
Bilaga H
38
10 OMVÅRDNADSASPEKTER
Omvårdnad vid demens
Omvårdnad kan beskrivas som allmän respektive specifik Allmän omvårdnad är oberoende
av sjukdom och medicinsk behandling, medan specifik omvårdnad är relaterad
till och kräver kunskap, inte bara om människans normala funktioner utan också om
den aktuella sjukdomen och dess behandling Den demenshandikappade behöver såväl
allmän som specifik omvårdnad Hälso- och sjukvårdslagen anger att målet för hälsooch
sjukvården är ”en god hälsa och en vård på lika villkor för hela befolkningen”
Därav följer att god omvårdnad syftar till optimal hälsa även för den demenshandikappade
Med tanke på de begränsningar av livsinnehållet som de demenshandikappades
gravt nedsatta funktioner medför inom flera områden, är det en synnerligen grannlaga
uppgift att medverka till deras goda hälsa
Då det saknas bot för många demenssjukdomar och den drabbade själv har begränsad
förmåga att själv berika sin tillvaro är det vården, omsorgen och boendet som
måste tillgodose det dagliga livets innehåll Dessa tre faktorer kan därför tillsammans
sägas utgöra en behandlingsform
Det krävs lyhördhet, känslighet och kunskap hos personal och närstående så att
omvårdnadsåtgärderna anpassas till den demenshandikappades individuella behov
under alla skeden av sjukdomen
Omvårdnaden hjälper till att bibehålla patientens allmänna hälsotillstånd och olika
stimulansåtgärder förefaller bland annat öka hjärnans signalsubstanser Att uppnå rätt
stimulansnivå är en svår balansgång - det får varken vara för lite eller för mycket Träning
av de intellektuella, emotionella och sociala funktionerna hjälper till att hålla kvar
dessa färdigheter under en längre tid Det går att hjälpa till med att återkalla minnen
som ändå finns kvar, att låta den demenssjuke känna att han är till nytta och att ge
honom positiva upplevelser av samhörighet och medmänsklig kommunikation Lagom
är bäst, för mycket träning kan skapa ångest och mindervärdeskänslor medan för lite
kan bidra till att funktioner förloras Bäst är att patienten får leva ett så naturligt liv
som möjligt, umgås och tala med andra människor, lyssna på musik och sköta vardagssysslor
i hemmet, promenera och göra allt annat som ingår i ett normalt friskt liv i så
stor utsträckning som är praktiskt möjligt
Vad som är bra omvårdnad i en aktuell situation måste vi komma fram till genom
att tolka, handla utifrån våra tolkningar och sedan observera hur den sjuke reagerar på
vår tolkning Vi måste alltid vara beredda att ompröva våra tolkningar
Mål för omvårdnad
Målet för omvårdnaden bör vara att hjälpa den demenshandikappade med alla hinder
som hjärnskadan skapar, att göra omvärlden så tydlig och begriplig som möjligt Varje
dement har rätt att få en individuellt anpassad omvårdnad för att de skall uppleva helhet
och mening i livet med bevarad integritet När den demenshandikappade kommer
in i vården upprättas därför snarast en individuell vårdplan
För att uppnå individuellt anpassad omvårdnad krävs också tid och engagemang av
dem som vårdar Hos en närstående som vårdar en demenshandikappad finns oftast
engagemanget på ett självklart sätt För att skapa en liknande inlevelse hos en professionell
vårdare krävs att de lär känna den demente och dennes närstående
Redskap för utveckling och bemötande
Hur vi bemöter andra människor handlar om människosyn, värderingar, kunskaper,
erfarenheter och förväntningar Hur ska vi då kunna bli tryggare i vårt bemötande av
demenssjuka? Ett sätt är att skaffa sig mera kunskaper om demenssjukdomar för att
kunna förstå olika beteenden Men för att utveckla förmågan att bemöta den demenssjuke
är det bra att ha ett metodiskt arbetssätt En metod är ett redskap för att syste-