Ladda ned - Svenskt Demenscentrum
Ladda ned - Svenskt Demenscentrum
Ladda ned - Svenskt Demenscentrum
You also want an ePaper? Increase the reach of your titles
YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.
Vid vissa demenssjukdomar<br />
kan rörelsestörningar,<br />
balansrubbningar och andra<br />
somatoneurologiska symtom<br />
förekomma redan tidigt, trots<br />
att minne och andra högre<br />
funktioner ännu är relativt<br />
bevarade I så fall utgör de<br />
viktiga ledtrådar till den<br />
bakomliggande sjukdomsdiagnosen<br />
10<br />
ende samt undersökning brukar emellertid symtomen på demens framträda Ofta kan<br />
också en viss kombination av funktionsstörningar, en ”hjärnskadeprofil” skönjas<br />
Denna pekar på vilka delar av hjärnan som är påverkade och symtomprofilen utgör<br />
därigenom en god vägledning i den medicinska utredningen Den sammantagna<br />
symtombilden är också en nödvändig grund för planering av stöd- och omvårdnadsåtgärder<br />
Enbart en avgränsad och ensidig skada i hjärnan, tex en infarkt inom en hjärnhalva,<br />
anses inte kunna leda till demens I praktiken innebär därför demens att en sjukdomsprocess<br />
drabbar båda sidor av hjärnan I tidiga stadier med ”mild demens” är<br />
sjukdomsförändringarna ännu lindriga och mindre utbredda i hjärnan De degenerativa<br />
demenssjukdomarna visar sig i tidigt skede ofta med vissa karaktäristiska symtom, men<br />
för att uppfatta dessa kan krävas kunskap och erfarenhet från omgivningen När demensutvecklingen<br />
nått stadiet ”medelsvår” och de kunskaps- och känslomässiga funktionsstörningarna<br />
blivit påtagligt funktionshindrande, kan en viss hjärnskadeprofil<br />
uppfattas tydligare, tex de markanta språkliga och rumsliga funktionsstörningarna vid<br />
Alzheimers sjukdom I stadiet ”svår demens” med omfattande funktionshinder och<br />
hjälpbehov kvarstår den speciella symtomprofilen men blir nu mindre utmejslad, eftersom<br />
stora delar av hjärnan är angripen av sjukdomen<br />
Symtomprofiler<br />
Olika symtom- eller hjärnskadeprofiler brukar benämnas efter den del av hjärnan som<br />
är mest drabbad<br />
Parietotemporalt hjärnskadesyndrom tyder på dominerande skador inom hjäss- och tinninglober<br />
Frontalt hjärnskadesyndrom kan uppstå vid skador inom pannlobernas främre-<strong>ned</strong>re delar<br />
Frontotemporalt hjärnskadesyndrom tyder på påverkan inom såväl pann- som tinninglober<br />
Subkortikalt hjärnskadesyndrom kan härledas till skador i storhjärnans djupare strukturer,<br />
de djupa nervkärnorna och den vita substansen Trots att hjärnbarkens vävnadsstruktur<br />
i dessa fall kan vara välbevarad är impulstrafiken mellan nervcellerna allvarligt<br />
påverkad genom att förbindelserna mellan hjärnans olika delar inte fungerar<br />
Vid ett globalt hjärnskadesyndrom föreligger symtom tydande på utbredd sjukdomspåverkan<br />
diffust i hjärnan<br />
Vid sidan av de typiska kognitiva (kunskaps- och färdighetsrelaterade) och emotionella<br />
(känslorelaterade) funktions- och beteendestörningarna vid demenssjukdomar<br />
förekommer ofta också ”kroppsliga” tecken på sjukdom i nervsystemet, så kallade<br />
somatoeurologiska symtom<br />
Vanliga exempel på somatoneurologiska symtom vid demenssjukdom är tilltagande<br />
balans- och rörelsesvårigheter, muskelstelhet, <strong>ned</strong>satt tal- eller sväljförmåga, störning<br />
av ögonrörelser eller ofrivilliga rörelser i kroppen Sådana sjukdomstecken blir alltmer<br />
påtagliga ju längre sjukdomen framskridit<br />
Översiktligt om demenssjukdomar<br />
Demenssjukdomar innebär regelmässigt en gradvis undergång av hjärnans nervceller<br />
Sjukdomsförändringarnas karaktär och utseende skiftar från sjukdom till sjukdom och<br />
deras bakomliggande orsaker är bara delvis kända<br />
Man känner nu till mer än 70 olika sjukdomar som kan förorsaka demens och antalet<br />
definierbara sjukdomar ökar hela tiden genom nya forskningsrön<br />
Den stora mängden delvis outforskade sjukdomstillstånd samt det faktum, att en<br />
och samma sjukdom kan medföra olika symtom hos olika individer, komplicerar diagnostiken<br />
ytterligare Undersökningsmetoder som magnetkamera, mätningar av hjärnans<br />
blodflöde och prov på likvor (vätskan kring hjärna och ryggmärg) har utvecklats<br />
mycket under senare år och kan ofta vara till god hjälp i utredningen Informationen<br />
de ger är dock fortfarande ofta otillräcklig för att man hos varenda patient säkert ska<br />
kunna fastställa en exakt sjukdomsdiagnos Genom kombinationen av symtomgenom-