Ladda ned - Svenskt Demenscentrum

Mål
Äldre patienter som har haft
regelbunden tandvård hela livet,
har förvärvat en väl inpräglad
tandvårdsvana och invant
beteende kan stanna kvar länge
44
Munvård
Munvården har stor betydelse för allmäntillståndet En hel och ren mun inklusive tänder
tar många av oss för självklart
Att kunna äta och njuta av maten är också en viktig del av livet Vi umgås dagligen
kring mat och tänker sällan på att det finns människor som inte längre tar det för självklart
Munnen är ett mycket privat område Vi talar sällan om för omgivningen när vi
har bekymmer, gränsen kan gå vid att berätta om tandvärk Omgivningen ger å andra
sidan sällan signaler om den upplever att det finns problem tex med dålig andedräkt
Problem med munnen kan innebära en social isolering Vi skäms över att vi har dåliga
tänder, trots att det kanske beror på sjukdom
Omgivningen drar sig ofta för att erbjuda sin hjälp Att hjälpa till med munvård kan
för många upplevas som obehagligt Med ökad kunskap hos vårdpersonal kan problem
upptäckas och ofta enkelt åtgärdas Ibland krävs hjälp av tandvårdspersonal
Målet med munvård
Målsättningen i stort är att må så bra som möjligt och med så lite obehag som möjligt i
munnen också vid svåra sjukdomstillstånd Patienten bör så långt som möjligt vara väl
informerad om skötsel, ha tillgång till lämpliga hjälpmedel och handledas/hjälpas av
kunnig personal
Munvård vid demens
Många av de problem som uppkommer i tandvårdssituationen är likartade oavsett
specifik demensdiagnos
Relativt tidigt i sjukdomsförloppet uppkommer ett ointresse för den personliga
hygienen inklusive munhygienen Även om patienten har en vårdande närstående som
stöttar och hjälper, lämnas ofta munvård till en av de sista saker som tas över av vårdare
Detta på grund av att munnen är ett mycket intimt område som det både kan vara
känsligt att ta emot hjälp med att sköta och svårt för den vårdande att ta initiativ till att
ge hjälp med
Tandvårdsituationen med den speciella lukten, ljuden av borr, sug och bläster, behandlingsstolen
mm är exempel på sinnesintryck som reflexmässigt kan leda den
demente till ett adekvat beteende hos tandläkaren trots en relativt långt framskriden
sjukdom Detta innebär att man inte bör bryta en etablerad tandvårdskontakt utan
tvärtom försöka bibehålla den så länge det går
En patient som håller på att utveckla en demenssjukdom blir med tiden allt sämre
och därmed också svårare att behandla Munhygienen kommer alltmera att behöva
stöttas av vårdare/anhöriga Om patienten har avtagbara konstruktioner kan dessa
behöva tas ut och sättas in av någon annan än patienten Så småningom kan det bli så
att patienten får svårare att kooperera – inte vill gapa
Nya proteser eller andra förändringar kan vara svåra för patienten att acceptera
medan en väl adapterad protes kan fungera länge i sjukdomsutvecklingen Minnet av
protesbärandet kan dock släckas ut snabbt, så det är viktigt att protesen kommer tillbaka
i munnen snabbt efter en eventuell protesreparation
Då motoriken blir alltmer oprecis blir det svårt att utföra tandborströrelser Vidare
kan ett repetitivt beteende uppkomma så att när patienten väl börja borsta på överkäkens
framtänder, fastnar han i den rörelsen och borstar inte de övriga tänderna Vårdpersonal
kan då uppfatta detta som att patienten klarar av sin munhygien själv Det är
en konst att ge hjälp och stöd när funktionerna sviktar, utan att ta ifrån personen det
som fortfarande fungerar
I tandborstsituationen bör patienten få ledning och kompletterande hjälp men inte
fråntas den aktivitet som fortfarande finns kvar
Den orala motoriken blir också mer passiv, mat ligger kvar i kindpåsarna och dålig
munslutning leder till dregling I sena stadier har patienten förlorat tuggreflexen och
kan av det skälet inte längre tugga sin mat med behov av konsistensanpassad kost som
följd Behovet av tänder för att kunna tugga kommer alltså i sjukdomens slutstadier