Ladda ned - Svenskt Demenscentrum
Ladda ned - Svenskt Demenscentrum
Ladda ned - Svenskt Demenscentrum
Create successful ePaper yourself
Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.
matisera och sätt ord på den ”tysta kunskap” som man redan har Vi vill här kort presentera<br />
några omvårdnadsmetoder som kan vara till hjälp i det dagliga arbetet Fördjupning<br />
av metoderna kan till exempel ske genom handledning, litteraturstudier och<br />
studiecirklar<br />
Validation<br />
Är ett sätt att öka patienternas livskvalitet Metoden har utvecklats av Naomi Feil sedan<br />
mitten av 60-talet fram till 80-talet Metoden är väl utprovad i Europa, USA och<br />
Australien I korthet kan metoden beskrivas som ett sätt att känna in hans eller hennes<br />
sinnesstämning Att försöka ”gå i sin patients skor”, att bekräfta och sätta ord på<br />
känslor Feil delar in desorientering i fyra stadier och hon har utvecklat tekniken för<br />
hur den demenssjuke skall bemötas i dessa stadier Målen för validation är:<br />
- att återställa självkänslan<br />
- minska stressen<br />
- rättfärdiga existensen<br />
- arbeta för att lösa konflikter från det förflutna<br />
- minska behovet av kemiska och fysiska tvång<br />
- öka den verbala och ickeverbala kommunikationen<br />
- förhindra tillbakadragande till vegeterande stadium<br />
- förbättra gångförmåga och fysiskt välbefinnande<br />
Reminiscens<br />
Innebär att man skapar miljön så att de sjuka känner igen sig, för att de skall vara trygga<br />
och få hemkänsla Det innebär enkla saker som att uppleva luktintryck av hemlagad<br />
mat, bullbak – kanske ljudet av hönskackel också går att ordna<br />
Jagstödjande förhållningssätt<br />
Den demenssjuke behöver hjälp av omgivningen för att behålla greppet om sin person,<br />
sitt jag Detta sätt att se på omvårdnaden av dementa har Cars och Zander utvecklat<br />
i sin bok ”Samvaro med dementa” Den demenssjuke, menar de, behöver hjälp<br />
för att veta och känna vem han fortfarande är och vem han har varit<br />
I början av sjukdomen handlar detta om att vara hjälp till självhjälp Den demenshandikappade<br />
behöver uppmuntran, vägledning och hjälp att se vad han klarar av, men<br />
också hjälp att acceptera sina begränsningar<br />
I ett senare stadium av demenssjukdomen fungerar vårdaren som ett hjälp-jag Den<br />
sjuke behöver nu mera konkret hjälp i olika situationer Vårdaren lånar ut till exempel<br />
sitt minne, sin orienteringsförmåga och sitt omdöme för att spara den sjukes energi till<br />
det som han kan njuta och ha glädje av<br />
Att ta över och aktivt hjälpa kräver att man tar hänsyn till den dementes vanor,<br />
värderingar och personlighet<br />
Integritetsbefrämjande omvårdnad<br />
Livet består av ett antal livskriser som vi måste lösa För den åldrande människan som<br />
nått fram till den sista livskrisen är uppgiften att finna en balans mellan integritet och<br />
förtvivlan för att kunna uppnå vishet och tillit till tillvaron som en helhet inför döden<br />
Mona Kihlgren har utvecklat en integritetsbefrämjande omvårdnad för dementa Metoden<br />
beskrivs i ”Att vara dement – människa instängd i trasig hjärna”<br />
Hon menar att för den demente blir det svårt att klara av åldrandets kris då de har<br />
svårt att tänka abstrakt och inte har alla sina minnen av livserfarenheter intakt Det är<br />
svårt att uppleva helhet och mening i tillvaron då den dementes upplevelser är splittrade<br />
Det blir då i stället vårdarens uppgift att hjälpa den demenshandikappade att uppleva<br />
sitt liv som en positiv och fin berättelse<br />
Man kan däremot hjälpa dem till att uppleva en helhet i en begränsad situation till<br />
exempel i matsituationen Detta innebär att varje vårdhandling ska leda till minst två<br />
Läs även Etik på sidan 50<br />
39