Ungdomar och sexualitet - Statens folkhälsoinstitut

ungdomar och sexualitet – en forskningsöversikt 2005 127
Av tabellerna framgår att en stor majoritet av såväl flickor som pojkar har erfarenhet av
sexuellt färgade, negativa beteenden i den skolmiljö där de vistas. Många har själva blivit
utsatta, men också bland dem som inte varit direkt drabbade, uppfattas dessa företeelser
som problem av en stor andel. Detta talar för att sexualiserat språkbruk och sexuella trakasserier
är så vanligt i skolmiljön att de påtagligt påverkar det vardagliga livet för ungdomarna.
Vidare framgår att det finns vissa genomgående skillnader i de trakasserier som flickor
respektive pojkar utsätts för. Flickorna är mer utsatta än pojkarna för alla typer av de beteenden
som undersökts, undantaget homofobiskt språkbruk, visning av pornografi och
grövre fysiska beteenden. Flickorna uppfattade oftare än pojkar verbalt beteende som problem,
men när det gällde andra typer av beteenden var könsskillnaderna inte lika tydliga.
Witkowska konstaterar att medan flickor kan betraktas som värdelösa om de uppfattas som
lätta, det vill säga icke-respektabla, kan pojkar betraktas som värdelösa om de uppfattas
som sexuellt omogna eller som homosexuella. Resultaten visar också att även bland pojkarna
är det en majoritet som uppger att de blivit föremål för ”sexualized conversations”,
nedsättande kommentarer om kön eller blivit kallade för exempelvis bög.
Det finns en skillnad i vad ungdomarna uppger vara egenupplevda problem och vad de
uppfattar som mer generella problem i skolmiljön. Medan 37 procent av flickorna uppger
att de blivit kallade exempelvis hora, är det så många som 59 procent av dem och 52 procent
av pojkarna, som uppfattar det som ett generellt problem att tillmälen av denna typ
förekommer i deras skolmiljö. I en diskussion kring sina resultat konstaterar Witkowska
att ungdomarna i den svenska gymnasieskolan är utsatta för ”en mängd olika olämpliga
och oacceptabla beteenden av sexuell eller könsrelaterad karaktär” men också att de ”var
ovilliga att beteckna incidenterna som sexuella trakasserier, trots att beteendena i sig uppfattades
som miljöproblem.” En förklaring till de till synes motstridiga resultaten, kan vara
att ”stötande beteenden normaliseras i skolmiljön, och är för svåra att förstå och hantera i
en situation där skolorna erbjuder mycket lite stöd.” (Witkowska, 2005:61). Det enda återstående
sättet att protestera, blir därmed antingen att förneka att problemen förekommer
eller att markera att man ”inte bryr sig” om dem (ibid).
Samtidigt som sexuellt färgade tillmälen och andra negativa, sexuellt relaterade beteenden
är mycket vanliga i svenska skolor antyder Witkowskas genomgång av internationella
studier att det trots allt är mindre vanligt förekommande i Sverige än i många andra
västländer. En jämförelse visar exempelvis att Sverige och Danmark har den lägsta förekomsten
av sexuella trakasserier i arbetslivet av jämförda europeiska länder. Även vid en
jämförelse med USA verkar de svenska ungdomarna vara något mindre utsatta än jämnåriga
amerikanska ungdomar (Witkowska, 2005:42). 83
I diskussionen om sexuellt färgade tillmälen, som hora, är det vidare viktigt att fundera
kring vilken innebörd de ges i olika sammanhang och av olika grupper. I sin avhandling
visar exempelvis Ambjörnsson att trots att begreppet hora betecknar en skambelagd och
beklagansvärd kvinnlig position, förekommer det också att flickor själva använder ordet.
83 Witkovska poängterar i detta sammanhang svårigheterna att dra säkra slutsatser vid jämförelser
mellan olika undersökningar, vilka i sin tur är gjorda med olika typer av vetenskapliga metoder och
undersökningsgrupper.