Ungdomar och sexualitet - Statens folkhälsoinstitut

34 ungdomar och sexualitet – en forskningsöversikt 2005
skor blir mer benägna att ta sexuella risker bland annat i form av fler partners och fler tillfälliga
sexuella kontakter. De övergripande utvecklingslinjerna skiljer sig emellertid ofta
från enskilda individers upplevelser. Olika grupper, formade exempelvis utifrån ålder,
kön, religiositet och etnicitet har ofta normsystem som skiljer sig på olika sätt från de mer
övergripande diskurser som kan urskiljas i statistiska undersökningar.
Heteronormativitet
Under de senaste decennierna har stora förändringar skett i synen på och förutsättningarna
för samkönade relationer. Detta hänger samman med bland annat den upplösning av det
romantiska kärlekskomplexet som berörts under rubriken Sexualitet och modernitet och
uppkomsten av det vi kallar för plastisk sexualitet. Genom att sexualiteten frikopplats från
sambandet med graviditet och barnafödande har möjligheter öppnats för den enskilda att
själv välja hur hon vill forma sin sexualitet. Sexualiteten är därmed inte bestämd en gång
för alla, utan var och en kan påverka gränserna för utifrån sin egen nyfikenhet och egna
preferenser. Det som är avgörande för om två personer väljer att vara tillsammans, är det
känslomässiga engagemanget. Detta engagemang, i stället för äktenskapet, är också det
som kommer att legitimera sexualiteten. I förlängningen innebär detta ett lösgörande från
den heterosexuella normen – könstillhörigheten är ju inte avgörande för om ett känslomässigt
engagemang ska uppstå. Det som blir avgörande för om den andra är intressant, är
vem hon eller han är som individ.
I en diskussion kring denna utveckling skriver Giddens:
Fortplantningen var en gång en del av naturen och i fortplantningens centrum fanns
nödvändigtvis heterosexuella handlingar. När sexualiteten väl blivit en ”integrerad” del av
sociala relationer (…) är inte längre heterosexualiteten den standard enligt vilken allting
annat bedöms. Vi har ännu inte nått det stadium där heterosexualiteten ses som endast en
smakriktning bland andra, men detta ligger i förlängningen av fortplantningens socialisation.
anthony giddens, 1995:37.
Man kan knyta samman Giddens resonemang om samkönad sexualitet, med den diskussion
om heteronormativitet som under de senaste åren förts fram, framför allt inom queerteori.
I sin bok Queerfeministisk agenda definierar teatervetaren Tiina Rosenberg begreppet
heteronormativitet. Hon menar att det ”enkelt uttryckt [är] antagandet att alla är heterosexuella
och att det naturliga sättet att leva är heterosexuellt” (Rosenberg, 2002:100). Man
kan beskriva queerteori som en reaktion på detta synsätt och som en inriktning inom flera
olika vetenskaper och i olika intressegrupperingar där sexualitet och sexuella identiteter,
även heterosexualitet, uppfattas som socialt konstruerade. Queerteori ifrågasätter således
att heterosexualitet skulle vara något naturgivet och universellt och problematiserar utifrån
detta perspektiv heteronormativiteten (se även Kulick, 1996).