Ungdomar och sexualitet - Statens folkhälsoinstitut

128 ungdomar och sexualitet – en forskningsöversikt 2005
En förklaring till detta, menar hon, kan vara att de, genom att själva använda begreppet,
skapar ett slags försvar emot att av andra placeras i den skamfyllda ”hora-positionen”.
Genom att överdriva det uppenbarligen skamfyllda (i att betraktas som okvinnligt överdriven,
sexuell, slampig), genom att vägra dölja sig och känna skam där man uppenbarligen borde,
provocerar de sin publik, samtidigt som de delvis urvattnar och tar udden av skammen. Att
vara först med att nämna det skamliga onämnbara, och att göra det värre än alla andra,
öppnar alltså, som vi kan se, möjligheten att manifestera sin egen handlingsförmåga och
delvis styra händelseförloppet. På så sätt har de både intagit stigmat och samtidigt sökt
förskjuta dess betydelse. Istället för att bli benämnd, blir man själv en benämnare. Istället för
ett skamfyllt offer, blir man en skamlös aktör. Deras svar ser alltså ut som det gör för att det
struktureras av skammens logik – det blir vad man kan kalla en skamstrategi.
fanny ambjörnsson, 2004:213.
Även ordet bög bör förstås i den sociala kontext där det används. I rapporten Ungdomar
och genusnormer på skolans arena (Lundgren & Sörensdotter, 2004), framgår tydligt att
ordet bög har en vidare betydelse än homosexuell man och kan användas på olika sätt ungdomar
emellan. Här framgår att det ofta används som ett mer allmänt skällsord, jämförbart
med din idiot! eller din jävel!. Innebörden av orden är alltså starkt kontextberoende. Vem
är det som säger det till vem och i vilket sammanhang? Intervjuade ungdomar menar
exempelvis att det upplevs som fel och kränkande att använda ordet bög som skällsord
emot någon som uppfattas (och uppfattar sig) som homosexuell (ibid:180ff). I relation till
en kompis kan det däremot användas närmast kärleksfullt, i relation till någon man allmänt
ogillar kan det fungera som ett (starkt) skällsord.
Ytterligare en avhandling som diskuterar sexuellt relaterade trakasserier, är Identitet,
kön och klass (Berggren, 2001). Berggren skriver här bland annat om hur flickorna på olika
sätt försöker skydda sig mot en ”kollektiv attack” från pojkarna och om hur ”de lokala
pojkarna trakasserar och sexualiserar flickorna” (ibid:197ff).
Gemensamt för de avhandlingar och rapporter som här refererats, är att de uppmärksammar
de olika villkor som råder för flickors och pojkars eller unga kvinnors och unga mäns sexualitet.
Witkowska konstaterar att ”Den sexuella maktfördelningen är ojämn i det offentliga
rummet. Att uppfattas som sexuell har olika konsekvenser för kvinnor och män. (2005:61).
”Flickorna försöker”, skriver Berggren i sin tur, ”framför allt undvika att bli definierade som
sexuella” (2001:199). I relation till spridningen av sexuella rykten, vilket både uppfattas som
ett generellt problem av ungdomar i allmänhet och som ett allvarligt problem av dem som
drabbats, är flickors och pojkars olika positioner på den sexuella arenan avgörande.
Den mindre studie bland universitetsstuderande kvinnor som tidigare nämnts (Tydén et
al., 2001), tar också upp sexuella trakasserier. Tydén konstaterar att bland dessa kvinnor
uppger 12 procent att de känt sig sexuellt trakasserade. I 80 procent av dessa fall var det
manliga studenter som stod för trakasserierna och i 20 procent av fallen var det lärare inom
universitetsutbildningen. 22 procent av de kvinnliga studenterna hade vidare erfarenhet av
”sexual insinuations” som de dock inte känt sig kränkta av.