Bevilja och ta emot hjälp - GR

APPENDIXvar så krassliga eller förvirrade att biståndsbedömarna trodde att det skullevara svårt att intervjua dem. Andra äldre tackade nej för att de inte orkade.Några ville inte ha med hemtjänsten att göra och ville därför inte prata medoss heller. Några tackade ja till intervju men blev kraftigt försämrade elleravled innan intervjutillfället.Innan vi gjorde de första intervjuerna trodde vi att det skulle finnas enviss tvekan från de äldres sida att ta emot oss. I massmedia framställs äldreibland som rädda att gå ut eller rädda för att öppna dörren för främlingar. Vivar därför noga med att genom biståndsbedömarna informera om studienoch vad vi ville veta.Men någon tveksamhet till oss från de äldres sida fanns inte, snararetvärtom, de äldre släppte gärna in oss 8 . De var positiva till att berätta om sigoch sin situation. Ibland så ivriga att vi inledningsvis i intervjun hade svårtatt på ett tillförlitligt sätt informera om studien. Vi valde då att kort berättaom varför vi var där och att istället avsluta intervjun med att utförligt informeraom studien och vad ett deltagande från de äldres sida innebar.Ett annat problem som vi ställdes inför var att vi ville spela in intervjunpå band. Vi hade visserligen informerat om detta när vi ringde och bokadeintervjun, men eftersom de äldre snabbt försatte oss i en intervjusituationkändes det fel att avbryta för att ta fram bandspelaren. Ett par av de förstaintervjuerna kom därför inte att spelas in på band. Problemet löste vi sedangenom att hålla bandspelaren i handen när vi kom, vilket gjorde det naturligtatt också sätta på den.Även intervjuerna med de äldre gjordes utifrån en tematisk intervjumall(se bilaga 2). Samtalet var öppet till sin karaktär med möjligheter från vårsida att följa upp trådar kring de äldres egna upplevelser av sitt behov avhjälp.Trots intervjuns utformning hade vi vissa svårigheter med att få de äldreatt berätta om vad de själva ansåg att de behövde. De berättade gärna hur dekommit i kontakt med äldreomsorgen och om vilken hjälp de fick men dehade betydligt svårare att uttrycka vad de själva ansåg att de behövde. Föratt få veta mer om detta krävdes långa intervjuer och att vi vid upprepadetillfällen under intervjuns gång återkom till dessa frågor.Att de äldre så oreflekterat släppte in oss upplevde vi ibland som etisktproblematiskt. Vi förstod att vissa äldre inte riktigt hade klart för sig att detackat ja till att medverka i vår studie. Detta berodde kanske inte så mycketpå att de var glömska utan snarare på förvirring orsakad av för många8De flesta intervjuerna genomfördes i de äldres hem.103