Bevilja och ta emot hjälp - GR

sat sig till sin situation. De har ordnat bostaden så att allt de behöver finnsinom räckhåll, ofta på en begränsad yta, och de umgås med de personer somfinns geografiskt nära eller kan komma till dem.Andra äldre tar emot hjälp från kommunen eller närstående men på ettsådant sätt att de fortsätter att ha kontrollen över sin situation och därmedkänslan av oberoende. Att exempelvis ta emot hjälp från flera olika håll ären strategi som vi ser att de äldre använder sig av för att fortsätta behållakontrollen. Liknande resultat har framkommit i en dansk studie om hjälp tilläldre med funktionsnedsättning (Hansen, Milkær, Swane, Iversen og Rimdal,2002).Genom att ta emot hjälp från olika håll blir upplevelsen av att ligga tilllast inte heller så stor och jämvikten mellan de som ger och de som tar emotomsorg kan upprätthållas. Även tjänster och gentjänster upprätthåller jämviktenmellan omsorgsgivare och de äldre. Det blir lättare för de äldre att taemot hjälp om de själva hjälper eller har hjälpt andra tidigare.De äldres strävan efter att bibehålla sitt oberoende tenderar att omvandlastill en strävan efter kontroll över sin situation, självständighet och autonomiäven om de blir beroende av hjälp. Paralleller kan dras till en studie avrörelsehindrade barn och ungdomar (Barron 1997) där det görs en distinktionmellan oberoende och autonomi. Att på grund av funktionshinder varaberoende av hjälp och stöd för att klara sin vardag behöver inte uteslutaautonomi, vilket innebär att själv kunna fatta beslut om sin situation och denhjälp som ges.Vi har delat in de äldres förhållningssätt i behovsbedömningssituationeni fyra grupper, två av dem kallar vi aktiva äldre och två av dem kallar vipassiva äldre.De aktiva och realistiska är de äldre som har en ganska klar bild överbåde vad de behöver och vill ha hjälp med samt vad de har möjlighet att fåhjälp med. De är äldreomsorgens ”idealkunder”. Deras behov är av situationellomsorgskaraktär och ur biståndbedömarnas perspektiv är det lätt attgöra en behovsbedömning och fatta ett biståndsbeslut. Bland den grupp vikallar aktiva och orealistiska återfinns de äldre som ser sitt oberoende avhängigtav att klara sig utan hjälp från äldreomsorgen. Att vi kallar demorealistiska handlar om att de inte anpassar sig till sin situation och att delever så att gränsen för det som kan anses skäligt och acceptabelt passeras, idenna mening har de en bristande ålderdomsinsikt. Biståndsbedömarna ställsofta inför svåra dilemman när de skall fatta beslut som rör denna gruppäldre.I båda grupperna av aktiva äldre finns det några som riskerar att fallaemellan och inte passa in i det tjänsteutbud och de riktlinjer äldreomsorgen67