Bevilja och ta emot hjälp - GR

APPENDIXKommunikativ valideringObservationsteckningarna och de utskrivna intervjuerna har sänts tillbakatill biståndsbedömarna och vissa av de äldre vi intervjuat. Vi har sedan följtupp dem genom samtal kring innehållet. Analysen har delvis utvecklats idialog med deltagarna i undersökningen och med olika grupper beståendeav andra biståndsbedömare och forskare inom området. Vi har på detta sättfått synpunkter och värdefull hjälp i arbetsprocessen och kunnat valideravåra beskrivningar, tolkningar, resultat och tolkning. Med validitet menas(Kvale 1997) att en metod undersöker vad den är avsedd att undersöka ochatt materialet som kommer fram speglar de fenomen som intresserar oss.Vårt sätt att arbeta med validiteten benämner Kvale (1997) kommunikativvaliditet. Han menar att det inte bara är en fråga forskare emellan utanatt tolkande grupper i lokala sammanhang är betydelsefulla för utvecklingenav kunskapen inom ett verksamhetsområde. Den kommunikativa valideringensäger han liknar en bildningssträvan där kunskapen utvecklas genom kommunikationoch där både forskare och deltagare lär sig och förändras genomdialogen. Ett arbetssätt som stämmer väl överens med FoU-verksamheternasmålsättning.Kvale (1997) menar att validering kan ske i olika sammanhang och lyfterfram tre valideringskontexter: intervjupersonen, allmänheten och forskarsamhället.Genom vårt tillvägagångssätt har vi haft möjlighet att valideravåra resultat och tolkningar i samtliga dessa sammanhang.Vi anser att vårt arbetssätt med att bedriva både forskning och utvecklingi en och samma studie har haft många fördelar men är också medvetnaom dess brister. Som forskare befinner vi oss i en maktposition och idealet,en dominansfri dialog, kan vi inte uppnå. Det kan hända att våra beskrivningaroch tolkningar ibland fått stå oemotsagda, både av biståndsbedömarnaoch av andra deltagare i studien, av olika anledningar. Men vi har ocksåav och till blivit ifrågasatta av deltagarna eller av andra forskare och har dåomtolkat och utvecklat vårt material med stöd av de synpunkter vi fått.Vi har säkert också låtit oss påverkas av rådande föreställningar inomäldreomsorgen. Kanske har vi mer eller mindre medvetet valt att inte varaalltför kritiska mot biståndsbedömarna när vi förstått vad deras arbete innebäroch sett den tuffa arbetssituation de befinner sig i. Men vi har ocksåförsökt att göra bilden av biståndsprocessen inom äldreomsorgen så nyanseradsom möjligt. Tillsammans med personal från äldreomsorgen kan vi habidragit till att reproducera och befästa den rådande ordningen men ocksåifrågasätta gammal kunskap och att utveckla ny kunskap om förhållanden iden kommunala äldreomsorgen.107