Bevilja och ta emot hjälp - GR

gen få en ansökan från den äldre själv för att kunna bevilja ett bistånd.Behovsbedömning är en subtil process där olika intressen jämkas sammanoch där de äldres behov och vilja kan ställas mot andra aktörers bedömningsåsom närstående och sjukvårdens personal. Om den äldre har uppenbarabehov av hjälp och stöd men inte vill ta emot hjälp försöker biståndsbedömarenockså med hjälp av anhöriga förmå de äldre att ansökaom hjälp. Biståndsbedömarna försöker ofta påverka de äldre att ta emot denomsorg som erbjuds. De jämkar mellan den äldres och de närståendes uppfattningoch organisationens tjänsteutbud för att nå fram till en överenskommelsesom kan accepteras av alla. I denna jämkningsprocess anpassar sigvanligtvis de äldre och deras närstående till den hjälp som är tänkbar att få.I jämkningsprocessen finns gott om utrymme för informella beslut elleravslag. Det är tänkbart att de biståndsbedömare som informerar om organisationensregler och riktlinjer innan det personliga mötet med den äldre motarbort vissa äldre. Genom att biståndsbedömarna informerar om äldreomsorgensutformning vid den första telefonkontakten eller vid hembesöket, går deäldre som inte är nöjda med det de hör förmodligen inte vidare med sinansökan. De äldre som efter en viss tvekan trots allt provar på att ta emothjälp, kan också vara de som avsäger sig hjälpen efter ett tag. Det rör sigfrämst om äldre personer med begränsade behov och som inte står på sig iförhållande till biståndsbedömaren och kräver formella beslut. Här finns engråzon vad gäller informella avslag som inte manifesteras i den skriftligadokumentationen och därmed inte går att överklaga. En studie av myndigheternashandläggning av omsorgsärenden visar att tjänstemännen inte gjordenågon åtskillnad mellan en förfrågan och en ansökan, på så sätt kunde deunderlåta att fatta beslut (Hollander 1995).Det förekommer få formella avslag i vår studie. Det rör sig vanligtvis dåom att de äldre ansöker om särskilt boende och får avslag för att iställeterbjudas hemtjänst, något som de många gånger avböjer.Biståndsbedömarnas beslut skall utgå från de äldres behov och inte ifråntillgängliga resurser. Det är därför viktigt att det framgår att de äldres behovär av den omfattningen som de faktiskt är, även om verksamheten inte harresurser för att utföra tjänsterna. Om inte resurserna räcker, är det viktigt attsynliggöra detta. Detta kan göras, och görs, på olika sätt bland annat genomatt avslå ansökningar om bistånd med hänvisning till resursbrist. Detta varockså anledningen till nästan alla avslag i fallkommunerna.Ett annat sätt att göra resursbrister tydliga är genom konsekvensbeskrivningar.Om biståndsbedömarna inte tydliggör de äldres omsorgsbehov tenderar48