Med_ansiktet_vant_mot_Europa

70 med ansiktet vänt mot europabefintlig kunskapsmassa som antas vara värderingsfri, universell och erbjuda ensann bild av världen och oss själva (s. 30).Ur ett postmodernt perspektiv finns det ingen absolut kunskap, ingen absolutverklighet som väntar ”därute” på att bli upptäckt. Det finns ingen fast punkt förvisshet, ingen universell förståelse som existerar utanför historien eller samhället;det finns inget, som kan ge oss en grund för sanning, kunskap och etik. I stället sesvärlden och vår kunskap om den som socialt konstruerad, och vi deltar alla sommänskliga varelser aktivt i denna konstruktionsprocess (Berger & Luckmann,1966). Vi är alla engagerade i interaktionen med andra för att skapa mening, snarareän för att försöka söka sanningen (s. 35).Avsaknaden av sanning och objektiva värden tillsammans med den ökade komplexiteteni vår tids västerländska samhällen, har medfört att det har blivit alltsvårare för staten att centralt lösa de problem och svårigheter som uppstår inomramen för ett samhälle.På samma sätt blir det allt svårare att från centralt håll hitta lösningar på de problemsom skolan brottas med. Detta, tillsammans med andra faktorer, kan sägasha bidragit till de förändringar som under senare delen av 1900-talet ägt rum iEuropas skolor och som ofta beskrivs i termer av avreglering och decentralisering.Dessa förändringar i styrningen av skolan kan förstås som ett sätt att hanteradenna komplexitet.I och med decentraliseringen flyttas ansvaret för att hantera den komplexitetoch de utmaningar som skolan ställs inför från staten till lokala aktörer (kommunen,den enskilda skolan, dess professionella och/eller brukarna). Tanken äratt dessa utifrån sin kunskap om den enskilda verksamheten, dess behov och förutsättningarhar större möjlighet att hitta lösningar på de problem som man harsvårt att lösa på central nivå (Moos, 2005).För att hantera den ständiga förändring som präglar vår tids samhälle menarLeithwood (1998) att den statliga styrningen av skolan behöver förändras, skolorbehöver öppna sig mer gentemot samhället, utveckla ett större ansvarstagandesamt bli tydligare med vad man försöker uppnå i verksamheten och hur väl manlyckas med detta. Dessutom behöver skolorna förändra sitt sätt att se på lärandeoch undervisning. Framför allt ställer den ständigt pågående och snabba förändringenstora krav på skolor att utveckla sin kapacitet att lära (se till exempelHameyer, 2007; Karsten, Voncken & Voorthuis, 2000; Moos, 2005; Trnavcecic,2002). Att kapaciteten att lära inte begränsas till de individer som finns i skolanutan ägs av organisationen som sådan, betonas starkt av många forskare idag (setill exempel Leithwood & Seashore, 1998; Stoll, Fink & Earl, 2003; Wald & Castleberry,2000).