You also want an ePaper? Increase the reach of your titles
YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.
och trevande. Vilar ofta. Lägger hela sin kroppstyngd motmig. M<strong>en</strong> hon går. När hon själv vill. Jag accepterar det.Hetsar h<strong>en</strong>ne inte längre. M<strong>en</strong> jag kan inte släppa tank<strong>en</strong> påatt hon skulle kunna förbättra sig rätt mycket, om hon tränademera. Jag kan inte låta bli att påpeka det.- Du går fint, säger jag inställsamt. Vi borde göra det härvarje dag eg<strong>en</strong>tlig<strong>en</strong>. Helst både morgon och kväll.- Så viktigt är det inte för mig, Adam.- Jag m<strong>en</strong>ar bara att om man tränar <strong>en</strong> gång i veckan så ärdet bortkastat. Träning måste ske oftare. Kropp<strong>en</strong> hinnerinte fatta det annars. Om man bara borstar tänderna <strong>en</strong> gångi veckan ramlar de ut så småningom. Om man bara drickervatt<strong>en</strong> <strong>en</strong> gång i veckan torkar kropp<strong>en</strong> ut. Fattar du? Dinab<strong>en</strong> hinner aldrig riktigt förstå vad det är de ska lära sig.- Lägg av nu, doktor Adam!Jag låter ämnet falla för jag hör på h<strong>en</strong>nes röst att honhåller på att bli skitsur.Så gör vi det dummaste två människor på <strong>en</strong> öde ö kankomma på: vi bråkar.Det börjar när jag håller på att laga käk på stormköket.<strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong> rullar in mot tältet och råkar komma så närarödspritflaskan att d<strong>en</strong> välter. Jag märker det inte först, m<strong>en</strong>känner lukt<strong>en</strong> efter några sekunder. Då snurrar jag runt ochfår upp flaskan ur gräset. Det är <strong>en</strong> fjärdedel kvar. Rest<strong>en</strong>har runnit ut.Det är nog d<strong>en</strong> där träningsdiskussion<strong>en</strong> som är d<strong>en</strong> eg<strong>en</strong>tligaorsak<strong>en</strong> till att vi blir osams. Vi fick aldrig snackat ut200*om det. M<strong>en</strong> nu blir jag sur för jag tycker det var onödigtgjort.Kanske beror det också på att vi är så hungriga. Klockankan vara mycket mer än vi tror. Kanske kvart i fem och intetio över två, som vi <strong>en</strong>ats om. Man ska kunna se sånt påsol<strong>en</strong>. M<strong>en</strong> nu, de här heta dagarna på Fjuk tycker jag attsol<strong>en</strong> står mitt på himl<strong>en</strong> hela dan.- Du kan väl se dig för, råkar mina läppar säga.- Vad fan m<strong>en</strong>ar nu? svarar rullstol<strong>en</strong> utan att vända om.- Tänk om alltihopa runnit ut.- Ja, vadå?- Hur skulle vi laga mat då?- Du får väl hålla reda på dina jävla flaskor.- Måste du köra rakt ig<strong>en</strong>om köket då?- Kök! Vilket jävla kök?Nu far stol<strong>en</strong> runt. <strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong> är vit i ansiktet.- Här, där jag lagar mat, säger jag och gör <strong>en</strong> gest medarmarna över prylarna som är utspridda omkring mig. Dethär är ett kök och här får man försöka se sig för.- Ursäkta min stora klumpighet!<strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong> tar <strong>en</strong> stadigt tag med armarna och skjuter fartpå stol<strong>en</strong>. D<strong>en</strong> rullar rakt ig<strong>en</strong>om köket. Det <strong>en</strong>a hjulet tipparomkull kastrull<strong>en</strong> med potatismos, det andra delar vårsista limpa i två nästan lika stora hälfter.- Hoppsan morsan! fräser hon.- <strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong>! ropar jag efter h<strong>en</strong>ne.M<strong>en</strong> det är ing<strong>en</strong> idé. Inte nu. Det är vårt tredje riktigagräl. Det är inbördeskrig på Fjuk.201*
Change language