Fallet Mary-Lou - Läs en bok

et. Konturerna av Mary-Lou finns där nu. Jag känner attdet är henne jag arbetar med. Jag nickar för mig själv. Mendär ansiktet ska vara finns bara en oval ring. Alla detaljeråterstår. Jag vill vänta med dem. Jag vill arbeta sakta, kännahur bilden växer fram genom mig själv. Så här långsamt harjag aldrig tecknat förut.- Nu räcker det för idag, säger jag och sträcker på mig.*Jag gör i ordning en karaff med kallt citronvatten och vidricker flera glas under tystnad. Ingen av oss är hungrig.Det är lika varmt som dagen innan, solen hänger som etteldklot över oss. Jag känner att jag är blöt under min t-shirt,fast jag bara ritat. Mary-Lou´s lår svider. Hon provkikargenom tittramen och jag hjälper henne att vända den motolika motiv. Hon skrattar förtjust och säger att allting blir såannorlunda. Att det nästan är som att se färdiga tavlor.Jag kör henne upp i trädgården och hämtar hennes bok.Hon sätter sig under ett av de gamla äppleträden och läser.Jag känner mig rastlös och släpar ner spriseglet till stranden.Jag drar ut det i vattnet och låter det flyta. När jag gårupp för att hämta förseglet ser jag att Mary-Lou somnat istolen. Boken har ramlat ner och ligger uppslagen i gräset.Jag tar upp den, slår ihop den, stoppar försiktigt in den bredvidhenne.Seglen får driva omkring i vattnet en stund. Sen drar jagupp det första på bryggan och börjar skrubba det med såpa.Det är mycket jobbigare än jag tänkt mig, svetten dropparfrån min panna, ner på handen med skurborsten.140Jag gör en paus efter det första seglet och badar samtidigtsom jag sköljer det rent från såpa. Sedan viker jag ihop deti vattnet och bär det oformliga paketet tillbaka till uthusväggen.- Ska du inte träna simning idag? säger Mary-Lou närjag går förbi.- Sen kanske, säger jag. Jag ska tvätta det andra segletförst. Sov du länge?- Bara några minuter.- Jag måste klippa gräset också. Det växer ju skitfort.Jag stryker med foten över gräsmattan. Om jag ska kunnaanvända handklipparen får det inte vara högre. Det kommeratt bli som en golfbana.- Det skulle vara fint, säger Mary-Lou.*På kvällen simmar jag en stund med frigoliten. Mary-Lousitter på bryggan och tittar på. Hon har den svarta bikinin påsig och har lagt en tröja över låren.Jag ligger på magen och tar armtag men så fort jag hargjort två eller tre stycken känner jag hur jag är på väg attsjunka med huvudet och reser mig snabbt upp.- Det kommer aldrig att gå. Den här skivan funkar inte.- Det är för att du blir rädd, Adam. Vänta ska du få se!Mary-Lou snurrar runt, rullar snabbt in längs bryggan.Hon svänger ut på stranden, kastar av tröjan i sanden, börjarrulla ut i vattnet.- Kom in lite, ropar hon.Jag traskar i vattnet, skjuter min skiva framför mig.141