Create successful ePaper yourself
Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.
- Vad m<strong>en</strong>ar du? Får jag inte det? Ska du ha de där jävlahönorna inspärrade hela livet? I <strong>en</strong> satans skåpbil. Det är juför fan inte klokt!- De är inte inspärrade. Det är deras liv. De är trygga där.Det är för deras eg<strong>en</strong> skull, fattar du väl. Det finns räv här,det vet du väl?- Räääv! fräser <strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong>. M<strong>en</strong>ar du att höns<strong>en</strong> ska behövabo i det där fängelset bara för att du är rädd för <strong>en</strong>räääv?- Okej, säger jag. De får gärna gå fritt för min del. M<strong>en</strong>du får ta ansvar för dem. Du får stänga in dem på kväll<strong>en</strong>.- Det ska bli ett nöje! skriker <strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong>.Så kör hon med kraftiga armtag ner i trädgård<strong>en</strong> där Sivanoch Rut kommer spankulerande. Rullstol<strong>en</strong>s har kurs raktpå dem och de far åt var sitt håll med ett förskräckt kacklande.*Vi håller oss på behörigt avstånd från varandra. Vädret blirbättre och när sol<strong>en</strong> tittar fram på eftermiddag<strong>en</strong> går jag neroch lägger mig på bryggan. Det doftar tjära och kallt, klartinsjövatt<strong>en</strong> och jag tror jag somnar <strong>en</strong> lit<strong>en</strong> stund till ljudetav tunga vågor som kastar sig mot bryggans st<strong>en</strong>läggning.När jag öppnar ögon<strong>en</strong> ig<strong>en</strong> är jag alldeles varm. Jag bestämmermig för att ta ett dopp och kastar i min vita simskivaoch hoppar efter själv. Jag håller på <strong>en</strong> lång stund medatt bara försöka flyta med skivan under kropp<strong>en</strong>. Det är svårtm<strong>en</strong> jag märker att det går lättare om jag vågar ta simtagmed armarna för då får jag bättre balans.När jag kikar upp ser jag att <strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong> sitter på bryggan.Jag undrar hur länge hon varit där. Hon ser på mig och jag108märker g<strong>en</strong>ast att hon har lugnat sig. Ögon<strong>en</strong> är mjuka ig<strong>en</strong>,nästan ångerfulla.- Adam...- Ja?- Kom.Jag traskar i vattnet, fram till bryggan. Jag söker med fot<strong>en</strong>efter <strong>en</strong> hålighet och klättrar upp på de stora st<strong>en</strong>arna.- Vad är det?- Förlåt Adam. Förlåt att jag var dum.- Det var väl inget.- Jag kan inte rå för det. Jag blir så där ibland. Jag bliralldeles rasande över ing<strong>en</strong>ting.- Jag fattar det. Det gör inget <strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong>. Du får bli rasande.- Du är fin Adam.Jag böjer mig fram över rullstol<strong>en</strong> så att mitt ansikte kommerintill <strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong>´s. Jag vet inte varför jag gör det. M<strong>en</strong>det känns naturligt. Jag tror det är kropp<strong>en</strong> själv som sköterdet. Ett ögonblick är jag säker på att jag ska kyssa h<strong>en</strong>neoch jag ser i h<strong>en</strong>nes ögon att hon vet det också. Min mun ärså nära h<strong>en</strong>nes att jag kan känna h<strong>en</strong>nes utandning som <strong>en</strong>sval luftström mot mina läppar. M<strong>en</strong> så händer något, jagvet inte vad, jag stryker min hand över h<strong>en</strong>nes kind istället.- Du är fin du med, säger jag.*+ 17 grader. Det har blåst friskt hela dag<strong>en</strong>. Det regnadeett tag (sju millimeter). Två ägg. Höns<strong>en</strong> befriade! Det är<strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong> som skrivit i dag<strong>bok</strong><strong>en</strong>. Jag sitter och bläddrar id<strong>en</strong> medan jag dricker mitt morgonte. Jag känner mig stel109
Change language