You also want an ePaper? Increase the reach of your titles
YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.
ungefär <strong>en</strong> halv meter ifrån mig. Jag vågar inte sträcka migefter d<strong>en</strong>. D<strong>en</strong> far in i vägg<strong>en</strong> och ramlar ner.- Jag gör om det, säger <strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong> och hämtar nyckeln.- Försök träffa mig om du kan, säger jag.<strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong> siktar. S<strong>en</strong> slungar hon iväg nyckeln ig<strong>en</strong>. Hontar i ord<strong>en</strong>tligt. D<strong>en</strong> här gång<strong>en</strong> kommer d<strong>en</strong> rakt emot mig.Jag får d<strong>en</strong> i bröstet och hinner få ut <strong>en</strong>a hand<strong>en</strong> och ta d<strong>en</strong>.- Bravo Adam! ropar <strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong>.Jag stoppar in nyckeln i hänglåset. Det är rätt. Luckanglider upp och jag kasar in på loftet och sjunker ihop pågolvet.- Ser du mast<strong>en</strong>?Långsamt vaknar jag upp ig<strong>en</strong> och börjar se mig om pådet dammiga loftet. Jag erinrar mig att det nästan alltid brukarvara ett getingbo här uppe. Jag ligger still och låter ögon<strong>en</strong>vänja sig och s<strong>en</strong> vandra utmed tak och väggar. Jag kaninte se något getingbo.- Ser du d<strong>en</strong>, Adam?Jag trevar med händerna på golvet, hittar något som kännssom <strong>en</strong> rund stolpe. Jag lyfter upp <strong>en</strong>a änd<strong>en</strong>. Nyser ett pargånger. S<strong>en</strong> ropar jag:- D<strong>en</strong> ligger här!Jag börjar dra fram d<strong>en</strong> långa mast<strong>en</strong>. Matar ut d<strong>en</strong> g<strong>en</strong>omluckan.- Se upp där nere, hojtar jag.Mast<strong>en</strong> glider ut, tar mark med <strong>en</strong> duns och blir stå<strong>en</strong>demot vägg<strong>en</strong>. Vajrarna som ska hålla d<strong>en</strong> på plats slår motbrädorna <strong>en</strong> stund. S<strong>en</strong> blir det tyst.- Nu kommer spristång<strong>en</strong>, ropar jag och hivar ut <strong>en</strong> mindreträstång g<strong>en</strong>om luckan. Jag hör hur d<strong>en</strong> slår i back<strong>en</strong>.170- Det gick jättefint, ropar <strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong>.- Bra.- Kan du gå ner på steg<strong>en</strong>?- Nej.- Hur ska du då komma ner?- Det vet jag inte.Jaha, tänker jag. Då var det bara jag kvar. Jag kommeraldrig ner härifrån.*Jag vet inte hur länge jag sitter uppe på loftet. En halvtimme,två timmar, <strong>en</strong> halv dag. Tid<strong>en</strong> är inte intressant. Tid<strong>en</strong> finnsinte. Jag sitter som i <strong>en</strong> feberdimma, fjärran från d<strong>en</strong> susandesommardag<strong>en</strong> utanför vindsluckan. Jag har inga b<strong>en</strong>längre, inga armar. Kropp<strong>en</strong> är viljelös som <strong>en</strong> manet påland. Bara d<strong>en</strong> som själv har svindel kan förstå. Då och dåborrar sig <strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong>´s röst in till mig någonstans långt nerifrån.- Adam?- ... ja?- Du måste försöka.- ... jag kan inte.- Du måste handla s<strong>en</strong>. Och rigga snipan. Vi har massoratt göra. Adam!- Jag kan inte.- M<strong>en</strong> Britt kommer ju snart.Långsamt kommer jag till sans ig<strong>en</strong>. Det där ordet har <strong>en</strong>märklig inverkan på mig. Det får liksom b<strong>en</strong><strong>en</strong> i min kroppatt stelna och återta sin form. Britt. Britt Börjesson! Ochfarsan.171
Change language