Fallet Mary-Lou - Läs en bok

*184Vi vaknar av att det är stekhett i tältet. En fluga vandrar påtältdukens utsida. Den ser ut som en svart kylskåpsmagnet.Jag drar snabbt upp dragkedjan i tältöppningen och släpperin en sommardag. Mitt ansikte känns svullet. Jag tror jaghar drömt om enslingen men drömmen upplöstes alldelesinnan jag vaknade och nu är det omöjligt att få tag på den.Jag känner hur den glider iväg från mig. Vi har sovit länge.Kanske för att vi inte la oss förrän det började ljusna.Jag kryper på alla fyra ut ur tältet och sätter mig i skugganunder ett träd. Efter en stund kommer Mary-Lou ut. Vi sägeringet. Efter några minuter reser jag mig och tar kastrullenoch går genom snåren till sjön och hämtar vatten. Den svartatruten vilar vid stranden. Sjön är blank som glas. Jag tyckeratt vi har hittat en fin lägerplats, bara några steg från sjönoch ändå så skyddad. När jag kommer tillbaka häller jagrödsprit i brännaren och spiller ut nästan lika mycket. Närjag tänder börjar det brinna i gräset och jag får släcka medvattnet. Jag går ner och hämtar nytt.- Kaffe? säger jag när jag sänker ner kastrullen över denväsande lågan.Mary-Lou nickar.Jag tar fram en påse med cafe´au lait och biter upp denmed tänderna och häller pulvret i Mary-Lou´s mugg. I minegen hänger jag en påse Earl Grey-te.Medan vattnet kokar upp brer jag några mackor. Smöretär nästan smält och glider ut på brödet av sig självt.När jag äter märker jag att mina läppar är konstiga. Dekänns lite tjockare än de brukar. Sen kommer jag ihåg varföroch ser skyggt mot Mary-Lou som försiktigt lapar i sigsitt mjölkblandade kaffe.- Är det gott?Hon nickar.- Det är en ny sort tror jag. I alla fall var det med på nånreklam i tv i våras. Extrapris.- Det är faktiskt helt okej, Adam.Jag tar min mugg i handen och går fram och sätter migbredvid henne. Jag lägger armen om henne men hon drarsig undan med ett stönande.Vi går ner till stenstranden och borstar tänderna. Jag sköljeransiktet flera gånger i det genomskinliga, kalla vattnet. Detgör underverk. Jag känner hur hjärncellerna piggnar till. Huräventyrslusten vaknar igen.- Vad ska vi göra? säger jag till Mary-Lou och jag ser atthon hör på min röst att jag har nästan hur många förslagsom helst.- Du får bestämma, säger hon.- Jag tycker vi utforskar ön. Och ser om det finns någraspår efter enslingen.- Jag tror att man kan se var han hus låg.- Bra. Då letar vi efter det.Jag kör Mary-Lou så gott det går på de slätare partiernaovanför stranden. Som tur är hittar vi snart grunden efterhuset. En ram av murade, fyrkantiga stenar sticker upp igräset. Inuti grunden ligger nedrasade stenar. Så litet hanshus var, mycket mindre än ett enda rum i ett modernt hus.Jag säger det till Mary-Lou.- Det påstås att han bodde i en gammal kiosk som hanköpte i stan och tog ut hit i sin båt. Han hade båthus också.185