Fallet Mary-Lou - Läs en bok

fyller mig med fasa. Jag är säker på att jag kommer att sjunkai samma sekund som jag försöker.När Mary-Lou kommer tillbaka sitter jag på bryggan ochpillar ut en sticka i ena fingret.- Du får besök, säger hon och håller upp ett vykort.- Vem är det från?- Läs själv, säger hon och räcker mig kortet.Hon låter konstig på rösten och jag tar kortet och kikarhastigt på det. Det är en bild av slottet och då förstår jag attdet är från farsan för han har den sortens humor. Jag läsersnabbt igenom de korta raderna:Tjena grabben! Hoppas du har det fint. I stan är det hettsom i helvetet. Britt och jag kommer ut till helgen. Hoppasdet är okej. Vi har tagit några dagars kompledigt, så omvädret fortsätter kanske vi stannar till mitten av nästa vecka.Man får ju passa på. Vi handlar i stan innan vi åker. Vi sespå fredag kväll/ Anders.Jag blir alldeles omtöcknad av det där kortet. Vad nu då?Farsan och Britt? En hel vecka!- Vad är det för dag idag? frågar jag Mary-Lou.- Jag har ingen aning. Onsdag kanske.Då kommer jag ihåg att jag hörde ett rockprogram på radionigår. Det går på onsdagar.- Nej, det är torsdag, säger jag.- Är det i morron de kommer?- Jag antar det.Jag kikar på kortet. Farsan har inte skrivit något datum på164*det och poststämpeln går inte riktigt att tyda. Det kan halegat några dagar i lådan. Tjena grabben! Jävla farsan!Vi säger inget på en lång stund men jag antar att vi tänkerfebrilt båda två.Det är konstigt, tänker jag, att ett litet vykort kan ändra påså mycket. Allt som vi byggt upp är plötsligt hotat. Våralugna, slappa dagar på bryggan. Våra sköna morgnar med teoch kaffe och mackor, de långa ljumma kvällarna när solensjunker och sjön går till vila. De punktliga turerna medAdams skuttkärra till humliga huset. Rutinerna som vi såmödosamt sökt oss fram till. Eller: som sökt sig till oss.Allt det där kommer att bli annorlunda. Att hålla på medsimskola när Britt och farsan är här är inte att tänka på. Knappastheller att fortsätta med Mary-Lou´s porträtt.Vår värld i världen har rasat samman.- Vad gör vi nu då? säger Mary-Lou.- Vi tar en macka, säger jag.*Jag hade planerat att jag skulle laga pasta med rökt sik förLinda fixade så jag fick köpa en halv sik billigt i Vivohallen.Men nu är det inte tal om det. Kvällen är förstörd. Allt ärförstört. Så känns det i alla fall. Vi kan inte tänka på någotannat än det där kortet. Vi kan inte tänka alls. Mary-Louröker inne, fast hon vet att jag hatar det.- Det ska bli kul att träffa Britt, säger hon ironiskt. Detvar ju ett tag sen.- Det går inte, säger jag. Det kommer aldrig att funka.Farsan hade vi kanske stått ut med. Det tror jag nästan. Han165